- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
319

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

strax de fölade äro, så långa som de bliva skola. Gässen
gingo även här med sina små gåslaungar.» Hur betagande
skär och vårfager är ej denna tavla i all sin enkelhet! Är
det ej, som om själen fylldes med vårkänsla inför den, är
det ej, för att tala med Levertin, som om man genom dessa
rader kände första kyssen av vårens svala anda och dess
doft av förnyelse?

Fem fjärdingsväg norr om Uppsala »begynte skogen allt
mer och mer tillta. Den ljuva lärkan, som tillförne
uppehållit våra öron, övergav oss; men åter en annor emottager
oss i skogen med lika stor complimang, nämligen kleran[1],
vilken, då hon på högsta grantoppen spelar för sin käresta,
även låter oss fägna oss därav, ja hon stämmer så högt in
med diverse toner, att hon ofta mästrar näktergalen,
sångarnes mästare.»

När Linnæus passerat Gävle, hade han lämnat bakom sig
det nordligaste apoteket i Skandinavien och den längst mot
norr boende provinsialläkaren.

I Hälsingland fann han »folket gemenligen vara större
än annorstädes, besynnerligen manfolken. Jag frågade efter»,
säger han, »om de dia mer än andra, det de svarade: ’Tu och
ofta halv tredje år.’ Folket är humant, har täcka hus och
inuti snygga och rena, bättre byggde än på annor ställe.
Den gamla traditionen, att hälsingeboarna aldrig skola
hava frossan, är av intet värde, ty uti var socken, jag
frågat, har en hel hop haft henne; dock är hon ej alldeles
gemen.» — Han besåg Iggesunds järnbruk, »vilket haver
tvenne hamrar och en masugn. Uti hammaren gingo
Vulcani skjortegossar och gjorde mästerstycke av sin
profession.»

I gränsskogarna mot Medelpad fick Linnæus syn på »7
stycken lappar, som körde sina renar, 60 à 70, vilka hade
sina späda lamb. Hornen voro på de meste avfallne och
nya på de fleste begynt spricka ut. Jag frågade dem, hur
de kommo att vara här nedre. De sade sig här vid havssidan
vara födde och här vilja dö, talte god svenska.»

I Dågstad i Ångermanland låg vid landsvägen »ett
gruveligt brant och högt berg, Skulberget kallat, uti vilket var


[1] Taltrasten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free