Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig led han brist på lärjungar. Hans arbetsrum hade
blivit en av Uppsalas sevärdheter. Det var ett riktigt museum,
från golv till tak fyllt av växter, djur och stenar. Och på
samma gång var det hemvist för en mängd tama fåglar av
olika slag, vilka höllo till i trädgrenar, som den store
naturvännen satt upp i rummets alla hörn.
Julhelgen 1733 firade han i Falun hos en god vän, vid
namn Sohlberg, vars far var inspektor vid koppargruvan.
Men Linnæus skulle ej varit den han var, om han inte under
dessa ferier passat på tillfället att förkovra sina insikter i
bergshantering och mineralogi. Han uppehöll sig därför
rätt länge i Falun, »där han kröp bland stenarne i gruvan
och nättren satt vid smältugnarne». Dessutom företog han
en längre resa till åtskilliga gruvor och bruk i Bergslagen.
Falu gruva med sina djupa schakt och trånga gångar,
där blossen kastade ett flämtande sken, gjorde på honom
liksom på alla andra reseskildrare ett mäktigt, med rysning
blandat intryck, såsom man ser av följande vältaliga
beskrivning: »Utur denna gruva steg upp en stadig rök, vilken
med hela gruvans beskaffenhet lärde oss förstå, att hela
helvites beskrivning, av teologerna given för att inpräglas
i den säkra människans förstånd, är tagen utur denna eller
dylika gruvor. Aldrig har någon poet kunnat beskriva
underjordens rike eller någon teolog helvetet så faseligt, som
det här synes. Ty utanför går en förgiftig, stickande
svavelrök upp, som långt ikring förgiftar luften, att man ej
utan möda må komma dit. Denna fräter jorden, att inga
örter kunna växa omkring.
Nedre härunder äro oräknelige mörke, av solen aldrig
åskådade kamrar, med os, damm och hetta uppfyllde,
till 450 alnars djup under den tunga och hårda jorden. I
dessa gå över 1,200 solskygga, till gruvarbete dömda och
som djävlar svarte arbetare, vilka sot och mörker
omgiva med rök och os på alla sidor. Väggarne äro mörke av
sot, golvet slipprigt av sten, gångarne trånge, ingravne
såsom av mullvader, och taken drypa av det frätande
vitriolvattnet. Ras fruktas stadigt. Dessutom vet jag ej, vad
ängslighet enom påkommer neder vid porten av detta
underjordiska rike eller otrolig längtan att komma upp. De
här varande fördömda gingo nakne till midjan, havandes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
