Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studenterna att följa med honom och göra sina iakttagelser
var och en inom sitt speciella fack.
Den 3 juli 1734 gåvo sig de unga glada Uppsalastudenterna
till häst av från Falun upp genom Österdalarne. En
av de sevärdheter, som först tilldrog sig deras uppmärksamhet,
var slipstensgruvorna vid Skattungsbyn. »Man steg
här av hästen att dem nogare betrakta», skriver Linnæus i
sin dagbok. «Till antalet voro de nästan oräknelige, den ena
på den andra.» En stor del av folket här levde på att
tillverka slipstenar — eller kanske man snarare borde säga
dog därav, ty, som Linnæus skriver, »de alla, som söka sitt
förnämsta uppehälle genom slipstens hantering, hinna
sällan över 20, 30 à 40 år». Stenmjölet lade sig nämligen på
lungorna. »Härav dömer folket straxt, när någon rosslar
i halsen och rycker på axlarna, att han redan intagit den
kalk, av vilken han går i det tysta.» Sin lungsjukdom
tillskrevo de dock lika mycket, att de svettiga och varma drucko
det kalla gruvvattnet. »I kyrkan», fortsätter Linnæus, »såg
man ett par grå gubbar; men man fick veta, att deras
profession var skräddare och skomakare och ej att gå i gruvan.»
Vid Gullerås’ by i Rättviks socken fanns ett sällsamt träd,
om vilket förtäljdes, att det »skall allenast blomma vid
åtskilliga ändringar i staten. Somliga sade, att näst före kung
Karl XII:s död skulle det ha blommat tvenne blommor,
svarta och vita.» Det underbara trädet befanns vara en
vanlig lind. »Slutes härav», säger Linné, »huru lindträd här
uppe äro rare.»
Angående Mora socken konstaterade resenärerna bl. a., att
den var »mycket mager på spannemål, ej heller haver någon
annor särdeles förmån, varigenom penningar vinnas kunna
till nödiga utlagor och omisteligt bröd. Ty nödgas mest
allt manfolket över hela socknen i påsketiden ner åt landet
att där arbeta med uthuggande, gravande, murande,
dikande, timrande, varuti de till midsommartiden fortsätta,
då de gå tillbaka hem igen till sin höst[1]. Kvinnfolken
emellertid[2] driva åkerbruket. När allt är inbärgat, resa de
andra gången neder och bliva kvar intill Allhelgonatid.»
När Linnæus hade tid, studerade han även kyrkböckerna.
I Mora utvisade dessa »bland de dödas antal en ganska stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
