- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
334

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

göra laggkäril, dem de föra ner åt landet och föryttra dels
för pengar, dels för säd.»

Ännu bättre liar gjordes i Lima. De voro »icke
allenast där i trakten utan ock över hela Sverige utropade för
de förnämsta. På det smidet må gå så mycket lättare och
fortare, undantagas icke heller hustru eller dotter, utan
måste det delikate könet så väl tråda[1] bälgarna och bruka
släggan som någonsin mannen, varav ock mycket är, att
kvinnfolken se ej bättre ut än manfolken. När liarna äro
smidde, reser bonden bort med dem och säljer dem på
avlägsne orter, då han alltid har för var lia ⅛ tunna säd.
Näppeligen gård finns, som icke smedja haver, helst ovanför
kyrkan, ty säden är liten.»

Något som väckte Linnés uppmärksamhet i Älvdalens
socken var även, att »bönderna förutan det, att de bruka
runstavar, skriva än i dag sina namn och bomärken med
runska bokstäver, som synes på väggar, skötstenar, skålar
etc. Det man på intet annat ställe i Sverige vet continueras[2]

Älvdalsporfyren var redan nu berömd.

Här liksom överallt i Dalarne från Falun ända upp till
fjällen »brukas», skriver Linnæus, »ett synnerligt manér:
kvinnfolken, sällan karlarne, tugga i kyrkan och annorstädes
ett slags kåda, på särdeles sätt preparerad, den de tugga,
varav spottet flyter starkt och utspottas. Säges förtaga
sömn och fördriva skörbjugg. Åtminstone gör han rent
tandkött och tänder. Samma tuggkåda prepareras så: man
tager den klaraste kådan, som fås på gran. Den tilltuggas
av vallkullor, pojkar eller käringar, tills kådan blir vit, seg,
så att hon kan dragas långt mellan tänderna. Sådan brukas
och säljes åt Falun i åtskillig form.» Denna kåda sades dock
i längden »förskämma tänderna».

När resenärerna skulle över Dalälven, fanns ingen bro
att färdas över, utan deras vägvisare »sprang utan
betänkande i floden upp under armarna, och hästarna arbetade
mot den på sides fallande forsen».

När Linnæus på sin färd från Älvdalen till Särna
skjutit en lappskata och en korp, var han genast i färd med
att studera de olika »lusaslagen» på dem bägge. Lappskatans


[1] Trampa.
[2] Fortsattes, numera brukas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free