Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En storhetstid för vår andliga kultur
- Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle ej få stå, förrän den blivande svärsonen varit
utomlands och förvärvat sig doktorsgraden.
Den unge forskaren hade också alldeles särskilda skäl
till att försöka komma ut till främmande land. Hemma i
Uppsala hade han setat och skrivit ihop hela högar av
vetenskapliga uppsatser. Segerviss hoppades han, att de skulle
reformera naturvetenskapen och göra honom själv berömd.
Men en sak fattades: pengar till tryckningen. Linnæus måste
ut i stora världen, där det fanns rika män, som hade råd att
understödja unga vetenskapsmän och hjälpa dem fram.
Till blomsterlandet Holland styrde han kosan.
I främmande land.
Först den 20 februari 1735 förmådde Linnæus slita sig
från sin blivande brud och lämna Falun. Han reste
tillsammans med sin vän Sohlberg, som också skulle ut, för att
studera medicin i Holland. Vägen gick först genom
Västmanland till Närke, där Linnæus och hans reskamrat den 27
februari spisade middag hos pastor Tiselius i Hammar, som
»hade lustiga orrar i huset, dem han haft i 2 år; åto vete,
spelade, höggos och voro tame».
Två veckor därefter hade resenärerna hunnit till Växjö,
där Linnæus hälsade på sin gamle lärare Rothman,
landshövdingen m. fl. Den 19 mars på aftonen ankom han till
sitt kära Stenbrohult, »där man fann för sig alla sina syskon
och gamle fader. Modren saknades, som död blivit, sedan
man senaste gången var hemma. Huset i confusion.» Han
hade då ej varit hemma sedan julen 1732. Den gången hade
han trätt inom dörren på själva julafton, just som
föräldrarna läste till bordet. »Ack, med vad glädje blev han icke
då mottagen!» skriver hans broder. Men skilsmässan hade
varit så mycket smärtsammare, som han då ej längre hade
något hopp om att mer få se »sin sjukliga och hulda moder».
Så blev det ock. Sommaren därpå »avsomnade», skriver
han, »min käresta och fromma moder, mig i min bortvaro
till en obeskrivlig ängslan, sorg och skada».
Nu stannade han och hans kamrat nästan en hel månad
i Stenbrohult och gjorde många påhälsningar hos vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0343.html
