- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
340

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och fränder i trakten. Den 15 april sade Linnæus återigen
farväl till »sitt ljuva hem. Då man reste från Stenbrohult,
var vädret härligt; rågen höll på gå upp, björken slå ut
sina löv och skogarna klinga som ett paradis av fåglar.»

I Hälsingör gingo de bägge reskamraterna ombord på
Lübeckerfartyget »Den resande Tobias», som förde dem till
Trawemünde, varifrån de foro i vagn till Lübeck. »Här var
den härligaste sommar», skriver Linnæus hänryckt.
»Landet var som ett paradis.» Med en postdiligens, dragen av
sex stora hästar, foro de resande vidare till Hamburg. På
vägen hände ett litet äventyr. Kusken hade nämligen råkat
»köra med vagnen jämte en åker något när», och häröver
förbittrades en bonde så, att han ville slå körsvennen och
taga ifrån honom en av hästarna. Då grälet pågått en stund,
bad Linnæus bonden »söka kusken med lag och ej uppehålla
posten. Straxt kom han åt mig», säger han, »med yxan och
rött ansikte. Jag hade kommit ihop med honom, om ej mitt
sällskap hindrat mig.»

I »den härliga staden Hamburg» stannade våra resenärer
i nära tre veckor. »Här förnöjde sig Linnæus hela tiden och
besåg de vackre trädgårdar, med vad mera som var
märkvärdigt.» Man försummade ej att tillika taga i skärskådande
stadens övriga sevärdheter, såsom börsen och de judiska
synagogorna. För judarne intresserade sig Linnæus särskilt.
»De hade alla», skriver han, »skägg, som dock var rakat,
att det gick allenast med en smal ram upp åt örat och en
tapp under nedersta läppen. På hakan var det likt
lappskägg. Allas hår var becksvart, skägget rätt svart eller illne
rött, ögon brune. Rabbiner, deras präster, gingo alla med
kappor och kragar, helt lika våra präster i
bondeförsamlingarna.»

Han var också inne i judarnes synagogor: »Alla judarne
hade hebreiska böcker, i vilka de läste. Fram vid altaret,
på vilket den stora ljusestaken med 7 delar stod, rökte lampa
och ett ljus som brann. Prästen sjöng ganska väl, drillande
höll fingrarne i örat, stampade på den ena och andra foten,
som hade han varit pissträngd. Så gjorde ock alla judar,
som läste.»

På vägen ut till den närbelägna staden Altona lågo en
mängd »horhus, i vilka fioler, oboer, dulcianer, trumpeter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free