Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan avskyvärd otukt, som att flere män (ståndare) skulle
äga en gemensam hustru (pistill), eller att de äkta männen
skulle (såsom hos åtskilliga korgblomstriga växter) utom sin
legitima hustru ha illegitima bihustrur i närsittande
blommor. Ett så okyskt system skulle aldrig kunna framläggas
för en studerande ungdom utan väcka berättigad anstöt.
Ej att undra på att Linnæus ansåg sig för god att svara på
dylikt nonsens. Han och hans vänner fingo sig bara ett
gott skratt åt »den idiote-narren, som vill bjuda till att vara
botanicus, det han aldrig bliver». Men när Siegesbeck
dabbade sig så grundligt, att han förlorade sin befattning, gjorde
det Linnæus ont om stackaren.
En annan av Linnæus’ samtida angrep den store
naturforskaren, därför att han räknade människan till däggdjuren,
»i samma klass som hästen och svinet».
Apropå den saken, så har Linnæus en gång halvt
skämtsamt yttrat sig sålunda beträffande människans släktskap
med de närmast stående däggdjuren, aporna, »människans
cousiner», såsom han kallar dem. »Mången torde väl tycka,
att emellan människor och apor vore större skillnad än natt
och dag. Men om man ihop ställer en högst upplyst
premierminister i Europa emot en hottentott, skulle man ha
svårt vid att tro, det de vore komne först av en extraktion.
Eller ock om man jämförer den galantaste hovfröken med
en vild och sig själv lämnad människa, skulle man knappt
gissa, att de vore av ett slag.»
Att det i senare tider även framträtt en och annan
verklig vetenskapsman med anseende såsom forskare bland dem,
som sökte förringa Linnæus’ förtjänster, beror uteslutande
därpå, att dessa varit specialforskare, som ej haft sinne för
andra grenar av botaniken än just det lilla område, där
var och en av dem själva skurit sina lagrar. Det finns
nämligen gott om små själar även bland framstående specialister.
Och sedan har det ingen konst varit för de ännu mycket
mindre själar, vilka själva just ingenting förmått uträtta
av självständigt värde, att säga efter och gläfsa på den store
döde. Den lotten har Linnæus fått dela med allt annat stort
och upphöjt här i världen. Ty har det väl någonsin funnits
en enda verkligt stor man på vår jord, som ej förr eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
