- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
360

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vetgiriga ynglingaskaror. När professuren i medicin och
botanik därstädes blev ledig, sökte och fick Linnæus denna
befattning på våren 1741. Nu hade han kommit på den
plats, som han länge önskat sig.

Innan han tillträdde sin nya lärostol, fick han
emellertid på uppdrag av riksens ständer resa till Öland och
Gottland för att »göra en undersökning, vad som i djur-,
växt- och mineralriket därstädes kan finnas till
fäderneslandets nytta». Särskilt borde han »l:o. göra sig
underrättad, om någon tillgång finnes på sådana gräs och växter,
som till färgerier tjänliga äro, samt i den händelse sådana
finnas, undervisa allmogen om deras vidare planterande,
skötsel och upphämtande, att de till färgerierna kunne
brukas. 2:o. Och som man även har anledning att tro, det
åtskillige ler- och jordarter lära kunna anträffas, som till
hel- och halvporcellainer, tobakspipor, kläders välkände
m. fl. manufakturernes nödiga behov kunna brukas, så lär
doktoren därom noga underrätta och sig underrättad göra.
3:o. Vid samma tillfälle bör professoren icke utur akt låta
att tillse, huruvida de växter och naturalier, som i apoteken
brukas, men hittills varit vanliga att utifrån införas, kunna
inom riket finnas, på det allmogen om deras vidare
planterande och upphämtande må bliva behörigen undervist.»

Nu liksom på dalaresan skaffade sig Linnæus sex unga
begåvade studenter som följeslagare och medarbetare, och
den 15 maj 1741 red han med sina vetgiriga ungdomar ut
från Stockholm, ut i Guds fria natur.

»Våren var nu», skriver Linnæus, »så vida kommen, att
lönnen utslagit sina blommor men ej blad, att björken
nyligen utspruckit och blommade som bäst. Alens stiplar voro
nyligen utbrustna, och granen hade på sina yttersta kvistar
små röda smultronlika knoppar, som voro dess
hanblommor, men ännu ej mjöliga. Lind, ek och asp stodo ännu
sovande i sin vinterdvala. Ibland fåglarne hade göken nyss
begynt gucka och ladusvalan såg man i dag den första.»

Resan gick genom Södermanland, Östergötland, Småland,
Öland och Gottland. Ideligen mötte resenärerna tågande
trupper på väg till Stockholm »att gå på galärerna» — för
vidare befordran till ryska krigets elände. Om de första man
mötte — det var strax utanför Stockholm — antecknar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free