- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
361

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Linnæus, att de hade »nya kläder samt friska och frodiga
anleten». De skulle snart se annorlunda ut.

Även stora oxdrifter mötte man, »drivande åt Stockholms
slaktarehus». De skulle antagligen samma väg som krigarne.

I Norrköping stannade resenärerna en dag och besågo
de många fabrikerna. I »klädesmanufakturen» såg man
ullen spinnas, vävas till kläder och kardas med kardor.
»Vi fägnade oss härvid», skriver Linnæus, »att svenske män
fingo gå i svenska kläder och så många torftiga födas av sina
händers verk.» På eftermiddagen besöktes tobaksspinneriet,
»där vi», skriver Linnæus, »sågo många små barn förtjäna
sig födan». Många trädgårdar stodo fulla av tobaksplantor.

I Vetlanda i Småland »skreko syrsorna, att man för dem
ej fick öronljud. Folket bad oss ej göra dem illa, ty då skulle
de äta upp kläderna, där vi blevo kvar över natten.»

Klockan två följande morgon sutto resenärerna till häst
igen. Nu skulle de bese »guldgruvan i Småland». Den tidiga
morgonstunden skildras av Linnæus sålunda: »Vädret var
ganska vackert, allt tyst och lugnt. Dimman stod som små
moln över kärren men kunde ej upplyftas, och det späda
gräset var daggfullt. Orrarna kuttrade långt borta;
trastarna mystrade i träd, och de andra små fåglarna kvittrade
var på sitt sätt. Rätt som vi kommo till Alsheda kyrka,
rann solen upp genom ett smalt moln.»

I Lenhovda socken lade Linnæus märke till att
»vidskepelser, som gärna hänga vid den enfaldiga hopen och
lättast underhållas i avlägsna provinser, voro nog många kvar
här på orten efter påvedömet och hedenhös. När kreaturen
dö bort för den ena, då gräva de ned ett as uti sin grannes
åker eller dynghög, att olyckan må transporteras ifrån hans
hjord till hans grannes. — När någon lår rysning, därpå
hetta, bliver såsom sönderslagen i kroppen, blöder näsblod
eller hostar blod, tror gemene man, att den blivit gastakryst
och kurera honom genom bortläsande.»

I Kalmar såg han livstidsfångarnes elände. De fingo
arbeta på fästningen och »släpa såsom hästar men mot
aftonen kl. 6 drivas in uti mörka kulor under vallen. Deras
elände reste håren på huvudet.»

Under mer än tre dygn hindrades resenärerna av storm
och hagelbyar att komma över Kalmarsund. Men den 1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free