- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
363

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vingarna mörka, eljest vita med svart näbb, sprungo här
i lundarna, att man kunde taga dem med händerna.
Hjortar såg man här och där gå hoptals, helt feta och glänsande,
med vita spjuttor beströdda.»

I Borrum fanns ett lekfält, där »invånarna ifrån ön i alla
tider sig samlat pingstdag och annandag pingst, här att
leka och dansa efter gudstjänsten. Prästerna stå nu mycket
emot denna urminnes hävd, föregivande att mången flicka
här dansat sig ofärdig.»

I Ottenbytrakten skötos en strandkjura och en annan
sjöfågel, som befolkningen kallade skärfläcka. Ett särskilt
litet kapitel ägnar Linnæus åt dessa fåglars löss. Han säger
därom bland annat: »Löss finnas mest på alla fåglar och
fyrfotade djur, ja ofta fiskar. Redi[1] har varit så kuriös,
att han avritat över 30 slags fågellöss; ty sågo vi efter på
dessa tvenne rara fåglar och funno på dem deras egna kräk.
Strandkjurelusen var stor som en loppa, hård och seglivad.
Hon lopp fort och var till färgen gulbrun. Skärfläckelusen
var mörk och avlång, fötterna korta och krokiga.»

Utanför Husvalla by på Ölands ostkust finns ett rev av
en halv mils längd, som kallades Matkroken, enligt
inbyggarnes uppgift »av sin figur och den båtnad, folket haft i
forna tider av de förolyckades kvarlevor, då strandade
skepp (törhända) av bönderna plundrades och sjöfolket
ihjälslogos».

På Linnæus tid fanns det gott om högvilt på Öland. Han
skriver därom: »Kronhjortarna hålla sig här uppåt norra
trakten allmänt, såsom dovhjortarna på södra distriktet,
varför allestädes hållas väktare vid åkrarna, som hjortarna
skola utfösa och på gärdesgårdsmurarna hava inseende.
Vildsvinen hålla sig mest på norra distriktet, tillskyndandes
lantmannen mycken skada, emedan de såsom med en plog
marken uppgräva och i åkrarna nedtrampa, gående omkring
och slående säden tillsammans såsom en kärve, att de må
varje gång få munnen full av ax. De paras ock under tiden
med de gemena svinen, då aveln härav bliver mer vild.»

Den 15 juni läto resenärerna ro sig till Jungfrun eller
Blåkulla, »ett berg som syntes 2 mil ifrån oss stiga helt blått,


[1] En framstående italiensk naturforskare på 1600-talet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free