- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
367

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men förstörelsen av svalg och näsa viste klart, huru litet
tjära uträttade uti en sådan sjukdom.»

I Näärs socken på södra ostkusten, där resenärerna
tillbragte söndagen den 5 juli, fingo de se pärkspel, »vilket
artiga bollspel bönderna här allmänt roa sig med. De lärde
våra detta, som intet sett det förr i Sverige, ehuru allmänt
det är i Holland och Gottland. Det fordrar tämlig
hastighet och vighet.»

I Öja på sydligaste Gottland fann han det slags
gräshoppor, som kallas vårtbitare. Dem beskriver han på följande
åskådliga sätt: »Gräshopporna skreko i ängarna. Av dem
togs en, som kallas vårtbit. Den är en av de största i Sverige,
vars hona drar i stjärten liksom ett långt svärd. Hannen
är helt grön, har i stjärten liksom fyra tänder och emellan
låren två par korta delar. Vingarna, som ligga på varandra,
äro mycket synnerliga däruti, att på dem äro in emot
bröstet två runda hål in mot så stora som en musärt, vilka äro
igenläkte med en tunn, klar, igenomskinlig hinna. När han
skall spela och klirpa för sin käresta, stryker han vingarna
emot varandra, då den spända hinnan ger klangen, så att
rösten intet kommer av munnen utan av vingarna. Honan
däremot har intet sådana instrumenter i sina vingar —
måste alltså tiga; men hon drager en sabel i stjärten, som
är tvekluvd. Munnen så på hannen som på honan består
av tvenne par käkar, av vilka det övre paret har många
vassa tänder, men det undra paret är spetsigt och har inga
tänder. Tungan hänger vid nedra läppen mycket tjock,
och övra läppen är rundaktig. Då bönderna hava vårtor
på händerna, bruka de taga en sådan gräshoppa och sätta
vårtan åt hennes mun, då gräshoppan biter sönder vårtan
och däruti spyr en svart tärande vätska, som gör att vårtan
förgår.»

I Alva kom mörkret så hastigt uppå, att resenärerna ej
hunno göra några andra iakttagelser, än att »kattorna
fångade ollonborrar och dem åto».

På Stora Karlsö hade Linnæus roligt åt tordmulorna,
vilka han beskriver sålunda: »Låren stå bakom balansen
på kroppen såsom på en lom, varav sker, att han simmer
friskt och fiskar starkt men kan intet gå såsom andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free