- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
369

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stycke levande svensk kulturhistoria. Och sådant liv,
sådan friskhet är det över hans naturskildringar, att när man
läser dem, är det, som om man själv gjorde en utflykt i Guds
fria, härliga natur.

Linnæus som professor i Uppsala.



Den rikedom av värdefulla och intressanta iakttagelser,
som Linnæus samlat på sina färder i Lappland, Dalarne och
nu senast på Öland och Gottland, gav honom ämne till hans
inträdesföreläsning som professor i Uppsala universitet på
hösten 1741. Den handlade nämligen om nyttan av
forskningsresor inom fäderneslandet. Därmed började hans
livsvärv på den plats, där han genomlevat sin ungdoms
underbaraste skiften. Under mer än ett tredjedels sekel blev
Uppsala nu medelpunkten för naturvetenskapernas,
särskilt botanikens studium.

Ungdomstiden med dess kamp och svårigheter var förbi.
Men lika ungdomsfriskt var Linnæus’ sinne, lika innerlig
hans glädje över naturens skönhet och skaparens vishet.
Den meddelade sig också till hans åhörare. »Den som hörde
honom, blev mera rörd än av den vältaligaste predikan»,
säger en av hans lärjungar. Han såg på naturens rike med
skaldens känsliga sinne likaväl som med forskarens
djupblick. »Ack, store Gud!» utropar han, »huru full är världen
av din ära!» Karl Linnæus blev aldrig sin vördade faders
efterträdare på predikstolen i Stenbrohult, men han var
hela sitt liv sin Guds trofaste förkunnare.

Anders Johan von Höpken skriver till Linnæus, när han
läst hans bok »Om naturens hushållning»: »Större bevis
behövas icke att övertyga ogudaktiga om en Gud, och
vackrare predikan uti detta ämnet gitter ingen präst framställa.»

Åhörarne formligen trängdes kring Linnæus’ lärostol.
Ingen student, vilket ämne han än ägnade sig åt, lämnade
universitetet utan att ha haft någon högtidsstund som
åhörare av den store Linnæus. Och män, som hade studieåren
långt bakom sig, män, som beklädde höga ämbeten, reste
till Uppsala för att få äretiteln »Linnæus’ lärjunge». Ej blott
från Sverige utan från så gott som alla europeiska länder,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free