Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ja till och med från Amerika kommo åhörare. Något sådant
hade Uppsala universitet aldrig upplevat.
Hur nära Linnæus tog sig av sina lärjungar, hur
personligt och gemytligt förhållandet mellan honom och dem
gestaltade sig, ser man bäst av den sedermera så berömde
danske entomologen[1] Fabricius’ skildringar: »Tvenne hela
år», säger han, »nämligen 1763 och 1764 — Linné var då i
sitt 56:e år — hade jag lyckan att få åtnjuta hans
undervisning, hans ledning, hans förtroliga umgänge. Ingen dag
förgick, utan att jag träffade honom. Dels bevistade jag
hans föreläsningar, dels tillbragte jag flere timmar med
honom i förtroligt samspråk. Om sommaren följde vi honom
ut på landet. Vi voro då tre utlänningar där: Kuhn,[2] Zoega[3]
och jag. Om vintern hade vi vår bostad alldeles mitt emot
honom, och dit kom han nästan alla dagar i sin korta röda
nattrock, med grön toppmössa och pipan i handen. Han
kom på en halv timme men blev kvar en hel, ofta två. Hans
samtal var därunder ytterst muntert och angenämt.
Antingen rörde det sig om anekdoter angående lärda män i
hans vetenskap, vilka han lärt känna inom eller utom sitt
fädernesland, eller belyste det våra tvivel eller andra till
undervisningen hörande frågor. Han skrattade därvid av
hjärtans lust, och ansiktet strålade av en glädje och
uppsluppenhet, som tydligt visade, hur upplagd för
sällskaplighet och förtrolighet hans själ var.»
Ett bevis på hur omtyckt, ja dyrkad Linnæus var av
ungdomen är, att under den tid, han var universitetets
rektor, hade »inte ett skri, ja ej knäpp hörts på gatorna om
nättren, intet buller eller oro, inga trätor ibland herrar
studerande» — och detta blott av kärlek och vördnad för den
världsberömde läraren. Det var något enastående bland
den tidens eljes ostyriga ungdom. Det hörde annars till
ordningen för dagen eller rättare sagt ordningen för natten,
att studenterna roade sig med oljud, fönsterinslagning,
skjutande, slagsmål med gesäller samt bråk med stadens
polis och med brandvakten, »korvarna», såsom studenterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
