- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
371

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

titulerade den. Och dock var Linnæus aldrig den, som lade
fingrarna emellan, när det gällde att upprätthålla skick
och ordning. Han hade i början av sin professorstid fått
vara med och avdöma sådana mål som »Väst-götiska
nationens oljud i kyrkan». En del västgötar hade på
studentläktaren i domkyrkan angripit sex smålänningar och sex
sörmlänningar, trängt in i deras bänk och »stundom mer,
stundom mindre och skovtals ifrån gudstjänstens början
och till dess slut med hårdragande, stötande, grinande och
trängande oroat de förra». En smålänning vart »så svårt
hårdragen och kindpustad, att han blev i några dagar
sängliggande».

Samtidigt med detta mål pågick en långvarig
rannsakning med gottländska nationen, vars medlemmar i upprymd
stämning mitt i natten kommit till välaktade rådmannen
och källarmästaren Kählers hus för att få mera vin. Då
»skänkepigan» vägrade släppa in de pockande gästerna,
blev där ett »stenkastande, huggande, okvädande och
skriande, som skall satt dess hustru och barn i en sådan
alteration, att slag stod att befrukta och därföre hjälpmedel
ifrån apoteket måst sökas». Straffet blev böter och 8 dygns
vatten och bröd. En student dömdes dessutom att mista
sin värja, emedan han huggit i gatan med den, så att det
gnistrade om stenarna. En annan, som »ropat skinnbracka
mitt för rådman Kählers port», fick därför plikta 2 daler s. m.

Men alltid — även när straffet måste komma — kände
de unga, att de i Linnæus ägde en vän, som förstod dem och
ville deras bästa. Som examinator visade han stor
humanitet och tog i hög grad hänsyn till examinandens personliga
förhållanden. Särskilt nådig var han mot gamla studenter,
som ej hunnit sätta sig in i hans nya metod. Så var det på
hans förslag, som medicinska fakulteten en gång beslöt,
att fyra kandidater av gamla stammen skulle få undergå
praktisk medicinsk examen på den grund, att »de voro mest
alla 30 år och mest tioåriga akademici. Där bliver
sedermera ej mer gott av dem. Sedan de gått här tio år, böra
de söka sig om. Därigenom slipper fakulteten alla de gamle,
då de andra äro jämnt försigkomne och giva mera hopp.»
Såsom bevekande omständigheter anfördes dessutom om
en, att »föräldrarne stå ej mera ut att underhålla honom»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free