- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
372

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och om en annan, att han »vill därpå resa och perfectionera[1]
sig».

Uppsala universitet måste också alltid räkna med den
risken, att en underhaltig examinand kunde fara utomlands
och där förvärva sig doktorsvärdigheten. Det fanns
nämligen både i Holland och Tyskland en del universitet, där
man då liksom i våra dagar kunde få den för synnerligen
gott köp.

Var en examinand svag i Linnæus’ ämnen men begåvad
åt ett annat håll, så var Linnæus inte den, som ville genom
en kuggning »bryta en ung karls hug och lycka», utan sökte
i stället förmå honom till att före nästa examen »göra sig
färdig uti det, som fattades». Och sällan litade Linnæus
därvid förgäves till ungdomens hederskänsla.

Ett långt gående exempel på det gemytliga förhållandet
inom medicinska fakulteten i Uppsala erbjuder medicine
kandidaten Wänmans licenciatexamen och doktorstitel.
Fast han vid licenciatexamen befanns »i åtskilliga delar
mindre stadgad», beslöt fakulteten likväl »av ömhet för hans
väl och till vidare uppmuntran» tillägga honom licentiats
namn, »helst han nu strax skall anträda en resa till Ostindien
såsom kirurgus på ett av ostindiska kompaniets skepp».
Dock skulle han ej få promoveras.

Men hemkommen från sin ostindiska resa, rafsade han
ihop en liten dålig avhandling, som han försvarade »ganska
uselt», med den påföljd att den blev av fakulteten
underkänd.

Detta hindrade dock icke vår gode ostindiefarare att
vända sig till universitetets dåvarande kansler, kronprins
Gustav, med underdånig ansökan om att nu få bli
promoverad. Hans kungl. Höghet resolverade allernådigst, att
Wanman måtte få graden, därest icke fakulteten hade något
synnerligt därvid att andraga. Och som fakulteten ej ville
visa sig »honom vidrig; som licentiaten vidare i svåraste
väglag slitit ont och rest ett par gånger fram och tillbakas
vid sin ansökning samt gjort sig kostnad vid disputationen;
som han ej ligger någon annor i vägen, såsom medikus på
ostindiskt skepp; som han årligen äventyrar under
seglationen sitt liv och måste som en fånge instängas på skeppet


[1] Fullkomna, vidare utbilda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free