Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En storhetstid för vår andliga kultur
- Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt vistas bland dysenterier, maligna febrar, som härja
sjöfolket, själv dageligen i fara att bliva angripen, och torde
därigenom tillsätta sitt liv; lät fakulteten honom få graden,
dock att ej vara tillstädes bland promovendis att ej göra
förargelse».
»Linnæi apostlar.»
Bland Linnæus’ lärjungar fanns det flere, som blevo
berömda vetenskapsmän. Av hans unga svenska vänner gingo
många ut som forskare i främmande länder, med klen
utrustning, faror och lidanden till mötes. Mer än en av dessa
hans »apostlar», såsom Linnæus älskade kalla dem, ledo
martyrdöden för sin vetenskapliga tro. Men ständigt
erbjödo sig nya lärjungar »till samma svält, till samma kamp,
till samma död att gå». Linnæus var för dem ej blott läraren
utan även den faderlige vännen, som ofta hjälpte dem med
sina egna små tillgångar. Otålig som ett barn väntade han
på budskap från dem, och som ett barn fägnade han sig åt
de fynd och reseanteckningar, vilka hans lärjungar förde
hem. »Jag hade så när mistat synen, då jag begynte läsa,
och kunde intet upphöra, förrän jag läst alltsammans»,
skriver han om en av sina »apostlars» reseanteckningar.
Men så var han inte heller nådig, om hans lärjungar inte
tänkte på sin gamle lärare i första rummet. Härom kunde
den förut omtalade skeppsläkaren Wänman berätta en
betecknande episod. Han kom år 1768 hem från Ostindien
och mottogs med förtjusning av Linnæus. Men då ett rykte
kom till Uppsala, att Wänman till professor Bergius i
Stockholm överlämnat så värdefulla naturaliesamlingar som
»tvenne tunnor med örter, inpackade uti sand, till ett antal
av mer än 600:de», blev gamle Linnæus så förbittrad, att
han kallade Wänman för en skälm och »ville», säger denne,
»återsända te och porcelainet, som jag tvenne dagar förut
presenterade honom». Och ej nog med detta: Wänman
tillägger, att »alla medici, som äro goda Linnæianer, äro
nog grove emot mig, för det jag icke haft örter eller det
minsta av naturalier hit med mig». Men två år därefter kom
Wänman tillbaka från en ny resa med så rikt byte till
Linnæus, att gubben blev god igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0377.html
