Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den nyss nämnde Per Kalm, som blev professor vid
Åbo universitet, fick tack vare Linnæus’ energiska
ingripande företaga en studieresa till norra Nordamerika.
Svårigheten var att skaffa respengar. Manufakturkontoret
bidrog med en del, ty ett huvudändamål med Kalms färd
var att i det främmande landet »samla allehanda växter,
isynnerhet frön av sådana, som hade någon särdeles nytta
antingen till föda eller något annat vid manufakturer och
hushållningen samt i medicinen». Särskilt ställde Linnæus sina
förhoppningar på en art av mullbärsträdet, som växte där
och alltså borde kunna trivas även i vårt kalla klimat. På
det viset hoppades man kunna förverkliga de planer, som
en av Vetenskapsakademiens stiftare och mest entusiastiska
ledamöter, kapten Triewald, framlagt i en avhandling med
namnet »Tankar om möjligheten att Sverige av sig självt
kunde äga rått silke».
Manufakturkontorets bidrag förslog dock ej på långt när,
varför Linnæus satte alla klutar till för att skaffa sin lovande
lärjunge ett stipendium från Uppsala universitet. Aldrig
har han varit vältaligare, än då han sökte beveka konsistoriet
att uppsätta Kalm på förslag till stipendiet: »Fäderneslandet
behöver honom; detta universitet har uppammat honom;
genom Eder och min flit är han vorden tjänlig till
fäderneslandets nytta; men just nu bör han brukas, förr än åren göra
honom styv i lederne, förr än vällusten försvagar honom
och förr än en commodare[1] levnad gör honom lat och
otjänlig till allt det, man nu av honom kan förhoppas.» Slutet
blev också, att Kalm fick pengarna. I två års tid företog
han vidsträckta resor i Nya världen och besökte därunder
även det svenska nybygget vid Delawarefloden.[2] När han
kom hem, rikt lastad med vetenskapliga skatter, brann
Linnæus av otålighet att få träffa honom och »äta sig mätt
av vad som är artigt och delikat av örter».
Den praktiska nyttan av färden motsvarade dock ej
Linnæus’ stora förväntningar.
Knappt var det klart med Kalms färd, förrän Linnæus
började arbeta på att skaffa respengar åt en annan av sina
lärjungar, den flitige och intresserade Fredrik Hasselquist,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
