- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
380

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anlände expeditionen till staden Cumana i nuvarande
Venezuela. Här »kom herr Löfling liksom uti ett nytt element
och ett jordiskt paradis, där landet liknade de raraste
botaniska orangerier och överflödade av växter, som ingen
botanicus före honom någonsin sett eller samlat». Linnæus
kunde också meddela sin vän, den store statistikern
Wargentin, att »Löfling lever och mår väl samt går i bet i Guds
kålgård med öppna ögon och sunt förnuft». Men i ett brev
på hösten samma år talar Löfling om »en fatal frossa, som
förföljt mig och medelst fyra recidiver borttagit alla mina
krafter». Sedan hördes ingenting från honom. Men på
sommaren 1757 kommo rykten från Spanien om att den unge
svenske forskaren var död, och på hösten fick man
bekräftelse därpå: han hade på nyåret 1756 på missionsplatsen
Merercuri i Guyana fallit offer för förnyade anfall av
klimatfeber. Hans reseskildring blev, liksom förut Hasselquists,
utgiven av Linnæus själv. I företalet ger den store mästaren
uttryck åt sin saknad och smärta med dessa ord:
»Ingenting har varit mig bedrövligare än att hava mistat min
käraste och bäste discipel, just då jag som mest genom hans
flit tänkte rikta vetenskapen. Med försynens beslut måste
vi dödelige vara nöjda; men aldrig kan jag förgäta min
Löfling. Han uppoffrade sig för Flora och dess älskare; de
sakna honom.»

Få äro de upptäcktsresande, som förföljts av så envis
otur som Linnés lärjunge Mårten Kähler på hans
forskningsresa till Italien. Fartyget, som han reste med, råkade
i Nordsjön ut för så svår storm, att till slut var »intet annat
att göra än binda sig väl fast vid masten och där avvakta
dödsposten». I mycket medtaget tillstånd kom man
emellertid fram till Bordeaux. Men nu började i stället
ekonomiska bekymmer, och de blevo sedan ett stående tema i
hans brev. Linnæus lyckades dock utverka penninghjälp
åt honom, så att han kunde fortsätta sin sjöresa. Men med
knapp nöd lyckades hans fartyg undkomma förföljande
sjörövare och rädda sig in till Marseille. Här blev det
återigen stopp ett halvt års tid, dels på grund av penningbrist,
dels till följd av en så svår blodspottning, att, som Kähler
skriver till Linnæus, »jag tänkte vid denna attacken få sluta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free