Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En storhetstid för vår andliga kultur
- Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man kan ej annat än häpna över mängden av forskningsresor,
som sålunda utgingo från det lilla fattiga landet i
Norden. Genom dem fördes Linnæus’ botaniska system
ända bort till Japan. Sverige blev genom »blomsterkonungen»
och hans sändebud åter en stormakt — på naturforskningens
område.
* *
*
Bland Linnæus’ övriga lärjungar förtjänar särskilt
professor Peder Johan Bergius att ihågkommas, ej blott
för sin framstående vetenskapliga verksamhet utan särskilt
för den storslagna donation, som han och hans bror
bankokommissarien Bengt Bergius överlämnade åt
Vetenskapsakademien, nämligen Bergianska trädgården med dithörande
bibliotek och samlingar.
Ett hedersrum i lärjungekretsen intog också den
framstående läkaren och naturforskaren Erik Acharius,
grundläggaren av den vetenskapliga forskningen angående lavarna.
Han dog som provinsialläkare i Östergötland år 1819.
Slutligen må här också nämnas en man, som visserligen
aldrig studerat i Uppsala utan blott mera tillfälligt
sammanträffat med Linnæus men ändå mottagit outplånliga
intryck av den store mästarens snille. Hans namn är
Anders Jahan Retzius, »jätten i lärdom, för vilken det
fanns intet obekant, intet som han ej hört, intet nytt». Hans
yttrande om sitt sammanträffande med Linnæus är ett
storslaget bevis på den utomordentliga makten av
mästarens personlighet. Så här skriver han i företalet till ett
arbete om Skandinaviens växtvärld: »På sin höjd tjugo
timmar har jag fått vara tillsammans med den oförliknelige
mannen, men jag tycker mig därav haft lika stor nytta som
av två års kollegier. Uppriktigt måste jag tillstå, att
förhållandet varit lika med mig som med de fleste, om icke
alla, nämligen att jag tyckte mig finna den Linneanska
metoden i flere avseenden lida av brister, och i min
egenkärlek och mitt djärva ungdomsmod blygdes jag ej att i
smyg söka avhjälpa desamma. Men huru grundligt nedslogs
ej mitt övermod under de få, gyllene och ovärderliga
stunder, under vilka det var mig förunnat att samtala med denne
världsberömde åldring! Jag lärde mig då inse, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0389.html
