Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En storhetstid för vår andliga kultur
- Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tanklöst jag dömt, att jag oriktigt såsom fel ansett själva
fullkomligheterna, och att mina förbättringar i själva verket
alstrade en förvirring, som denne övermåttan skarpsynte
man så omsorgsfullt sökt undvika.»
Botaniska, utfärder i naturens rike
Sommartiden samlades i Uppsala hundratals gamla och
unga vänner av naturen två gånger i veckan tidigt på
morgonen för att med Linnæus som anförare tåga ut i skog och
mark och undersöka naturens alster eller, för att begagna
mästarens egna ord, »koxa[1] in i Guds underliga
rådskammare». »Det var», som Jakob Wallenberg skriver, »Hans
Majestät av örteriket, hertig över krokodiler och havsfruar
samt herre till fyrfota djur, fjäderfä och insekter, som gjorde
sin Eriksgata.»
Deltagarne spridde sig för att var och en på sitt håll
söka upp naturföremål och samlades sedan på överenskomna
viloplatser. Där höllos lektioner över vad man samlat, och
de voro icke av det torra slaget. Om varje även den
obetydligaste växt- och djurart hade mästaren något roligt
och intressant att förtälja, än om dess egendomliga
byggnad, än om dess användning i det praktiska livet. Linnæus
påpekade nämligen flitigt både i tal och skrift det förvända
i att svenskarne hämtade utifrån växter och mineral, som
funnos vid deras egna husknutar, och han gav en mängd
anvisningar om svenska växters bruk till födoämnen och
läkemedel. Men när han utgav en skrift om växter, som
kunde användas till bröd i nödtider, fick han från en präst
mottaga ett brev fullt av häftiga förebråelser, för att han
härigenom sökte avvända Guds rättvisa straffdomar,
liksom läkarne försökte göra genom medikamenter och
koppympning.
Linnæus hade många och en del alltför högtflygande
förhoppningar. Han var övertygad, att, som han skriver,
»den villaste ödemark, uti vilken knappt en sparv skulle
kunna föda sig, kan igenom god hushållning bliva det
härligaste land».
[1] Titta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0390.html
