Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
botemedel mot fallandesot bestod av »varghjärta, torkat
och pulvriserat, åt kvinnokönet av honor och åt mankönet
av hanen».
Ännu så sent som anno 1740 på våren tillrådde kungl.
sundhetskommissionen — motsvarande vår tids
medicinalstyrelse — allmänheten att mot då gängse »pleuresi eller
håll och styng» bruka som svettdrivande medel
»kodyngevassla, varav flitigt drickes», eller »fårträck, förvälld i litet
vatten» eller också »saften av nyss fälld hästedynga
(isynnerhet hålles den för bäst, som kommer av en svart hingst)».
När man hör talas om dessa och många andra liknande
läckerheter, kan man ej vara Linnæus nog tacksam för vad
han befriat en lidande mänsklighet från att »ta in».
Aldrig tröttnade Linnæus på att låta sina goda svenska män
och kvinnor få höra, att en mängd nyttiga läkemedel, som
de för dyra pengar köpte utifrån, kunde lika bra plockas i
deras egna hagar och skogar. Följden blev också, att man
i Sverige började samla in rätt vackra förråd av
medicinalväxter, men mycket, mycket mera återstår än i dag att på
detta område göra gagnande och vinstgivande.
De lärjungar, som skulle bli läkare, lade han särskilt
varmt på hjärtat att verka för att svenska växter måtte
användas till goda men billiga läkemedel, emedan »de meste,
som behöva hjälp, äro fattiga lantmän, som med största
möda kunna skaffa sig några styver till bröd åt sig och sina
barn. När nu dessa komma till doktorn, förskriver han dem,
efter antaget mode, medikamenter och remitterar[1] dem
till apoteket, där hälsan ofta säljes dyrare, än att de den
kunna lösa. Det är förskräckeligit att eftertänka, huru en
fattig karl hos oss knappt kan få en purgation[2], utan att
den skall förskrivas från Ost- eller Västindien, där vi dock
hava så goda purgantia[3] inuti fäderneslandet.»
På läkarevetenskapens fält var Linnæus i flere
avseenden banbrytare, särskilt därigenom att han framhållit
nödvändigheten för den medicinska forskningen att följa
naturvetenskapens metod. För honom var det klart, att om
medicinen skulle kunna göra anspråk på en plats inom
naturvetenskapernas krets, måste den stödja sina satser på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
