Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersökningar och experiment men icke bygga på
»lättsinniga hypoteser och fördomar». Såsom lärare utövade
han ett utomordentligt betydelsefullt inflytande på
läkarutbildningen i Sverige.
Ett exempel på hur långt Linnæus även på detta
forskningsfält var före sin samtid är en avhandling, vari han
framställer den åsikten, att åtskilliga smittosamma
sjukdomar, såsom koppor och mässling, i själva verket
förorsakades av ytterligt små djur, som överfördes från person
till person, kommo in i kroppen och där förorsakade
sjukdomen, men att dessa djur vore för små för att kunna
skönjas med dåtida optiska instrument. Linnæus har
alltså till så mycket annat även anat sig till bakterierna.
Den sista och måhända största tjänst, som Linnæus gjorde
den medicinska fakulteten, var år 1776, då kollegium
medicum hade planer på att beröva samtliga medicinska
fakulteterna i riket rättigheten att promovera doktorer och
tillvälla sig själv uteslutande rätt därtill. Anledningen
därtill var egentligen den mer än lovliga slapphet, varmed
blivande läkare examinerades vid Greifswalds universitet,
men även vid Lunds och Åbo universitet hade det
förekommit, att medicine doktorsgrad utdelats åt undermåliga
personer. Detta borde dock icke motivera en dylik
straffåtgärd över lag. Men i alla fall talades det om att konungen
lovat bifalla ett dylikt förslag.
Enda medlet att förekomma det hotande slaget ansåg
man i Uppsala vara att förmå Linné att resa till Stockholm
och tala vid Hans Maj:t. En av hans kamrater lyckades
också »övertyga den sjuke gubben om nödvändigheten av
denna resa, sätter honom, så bräcklig han än var, i en vagn,
överförer honom direkte till Drottningholm, där hovet då
vistades, och begär för honom privat audiens, vilket ock
strax beviljades. Med stapplande steg var Linné knappt
inkommen och föreställd monarken, innan han, hänförd
av sitt vetenskapsnit och upprörd av sin övertygelsekänsla,
utan att iakttaga ceremoniellets lagar, hastigt
framstammar dessa ord: ’Det går aldrig an, Eders Maj:t. Det
förstörer akademien och vetenskapen. Jag kan aldrig överleva
denna olycka.’ Konungen, förundrad och överraskad av
sådane oväntade uttryck, frågade den närstående professor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
