- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
396

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Huru Gud tillagat en ymnig föda för deras små ungar
hela vintern igenom, den de få av renens varma blod som
ett foster i sin moders kved. Huru Gud innästlat desse usla
kräken i vinterläger på ett allt för lämpeligit sätt, då han
dem satt inom huden och utom musklerna på kroppen, det
är på ett ljumt ställe, där varken för stark varma eller köld
finnes. Huru Gud utkorat renens rygg därtill och intet dess
sidor eller buk, att han ej skulle kunna lägga sig ned och
således klämma dem sönder.

Men över allt detta måste jag stanna i den allra djupaste
förundran, då jag tänker på den stora sympati och antipati,
som är mellan denna flugan och själva renen: att han, som
är ett stort och starkt djur, som kan slåss med sina bukbröder
till det yttersta och törs vända hornen mot lappen själv,
skall så mycket rädas för en ynkelig fluga, den där allenast
lever 2 eller 3 veckors tid och han genom ett enda slag med
svansen kan döda. Hon äger varken gadd eller tänder,
varmed hon skulle kunna göra honom det minsta men, och
likvisst skall han bära så stor räddhåga för henne, att han
flyr från lappmarkerna upp till de högsta snöbergen uti
fjällen och törs intet hela dagen gå därifrån ned utur snön
att stilla sin hungriga maga tillfrids utan står alltjämt
likasom på vakt, med uppspärrade ögon, uppreste öron,
upplyft hals, sparkar, fnyser, skakar kroppen och veftar med
svansen allt för ett. Vem har lärt renen, att denna fluga
kan tillfoga honom något men?

Flugan längtar däremot så innerligen efter den, som för
henne rymmer och skyr, att hon ingen ro eller lisa kan äga
de få dagar, hon lever sin frodigaste levnad. Hon glömmer
bort både mat och vilo, far hela dagen, i fult och vackert
väder, efter sin kära ren; hon följer honom så trägit, att
hon omsider faller ned på snön, och blir så trött, att hon
intet kan röra sitt minsta ben. Detta gör hon endast
därföre, att hon måtte få släppa ett litet ägg uppå renens rygg.»

I Botaniska trädgården.



Allt kärare blev för Linnaeus med vart år den Botaniska
trädgården, som han åter gjorde till en av de mest berömda
i Europa, ja ur vetenskaplig synpunkt blev den givet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free