- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
397

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

världens förnämsta. Hit kommo sändningar av frön och växter
från jordens alla trakter. När Linnæus’ lärjungar spriddes
kring världen, glömde de icke bort den lilla trädgården i
Uppsala, där naturens stora bok först öppnats för dem.
De berömdaste vetenskapsmän i andra länder ihågkommo
den med gåvor, jordens mäktigaste potentater, både
Rysslands kejsarinna och Frankrikes konung, sände skatter till
konungen i blomstrens rike. De första exemplaren av den
kända prydnadsväxten löjtnanshjärtan kommo till vårt
land såsom gåva från Katarina II till Linnæus, och även
vildvinet blev av Linnæus acklimatiserat här.

Om blomsterkonungens kärlek till Botaniska trädgården
vittna många av hans yttranden. »Jag är», skriver han,
»med både kropp och själ i akademiträdgården.
Dagligen knoppas där och utveckla sig nya fröjder. Där
beundrar jag själv och påvisar för andra den högste
Skaparens vishet, som genom mångfaldiga medel lägges i
dagen.» Hör hur den sextioårige mannen skriver till sin
trogne skaffare sjökaptenen Ekeberg i Ostindiska
kompaniets tjänst — känd från Wallenbergs »Min son på galejan»
— vid underrättelsen om att Ekeberg medfört till Göteborg
plantor av tebusken, en växt som Linnæus hoppades kunna
få allmänt odlad i Sverige: »Men levande teträd! är det
möjligt, är det verkligen teträd? Jag törs ej tänka härpå
för ångest och fruktan, att de skola förgås på vägen. Jag
är gammal, men vore jag viss på att det vore äkta teträd,
jag vågade gå till Göteborg och bära dem själv i famnen
till Uppsala. Är det rätta teträd, så beder jag Herr
Kaptenen för Guds skull, för fäderneslandets kärlek, för
naturvetenskapens skull och för allt, vad i världen heligt och
namnkunnigt är, hav om dem den allra ömmaste omsorg!»
Och hur gick ej den gamle som i ett glädjerus, när han hade
de efterlängtade plantorna lyckligt i Uppsala, när de togo
sig och blommade! Men lika rörande var hans sorg, när det
visade sig, att de ej tålde vårt kalla klimat. Gäckad var
hans förhoppning att bereda sitt land en källa till välstånd,
värd lika mycket som en erövring av »stora provincier».

En missräkning, som också gick honom djupt till sinnes,
inträffade, då Daniel Rolander skickat honom en kaktus
från Surinam med små röda sköldlöss, av vilka det dyrbara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free