- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
398

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

färgämnet cochenillrött bereddes. Linnæus var borta, då
kaktusen kom, och trädgårdsmästaren, som tog emot den,
ville göra väl och rensa bort ohyran. Det lyckades han också
göra så grundligt, att inte en enda larv blev kvar.

Så snart Linnæus kom hem, frågade han, om hans kaktus
var kommen. — »Ja då.» — »Fanns det några maskar på den?»
— »Ja, den var allt full med maskar, men Herrn behöver ej
vara bekymrad däröver, ty jag har redan rensat bort dem
allesammans.» — »Tacka dig näcken för ditt besvär; du har
gjort mycket illa med din tjänstfärdighet», svarade
Linnæus. Så var det slut även med Linnæus’ förhoppning på
att kunna odla cochenill i Sverige. Missräkningen »rörde
honom så, att han fick migrän, en av de svåraste paroxysmer,
han känt».

För sin kära trädgårds skull fick blomsterkonungen också
förnöta alltför mycken tid och kraft på rena struntsaker.
Det kunde väl gå något så när an, att han skulle ha
bekymmer med att skaffa de medel till trädgårdens underhåll,
vilka behövdes utöver universitetets anslag, och att han
skulle ha besvär med trädgårdsmästares och trädgårdsdrängars
anställning och avlöning; men att den store mästaren därtill
skulle behöva föra en seg kamp för att tillförsäkra
trädgården nödig gödsel, det tycker man var bra nog starkt. Den
akademiska gödselfrågan blev emellertid på sin tid föremål
för en massa skriverier. Gödseln producerades vid
akademiska stallet, vars hästar användes för studenternas
ridövningar. Spillningen hade alltid ansetts tillhöra universitetet,
och akademiska konsistoriet hade också bestämt, att den skulle
levereras till Botaniska trädgården för ett visst lågt pris.
Men så kom en trädgårdsmästare, som arrenderade
kungliga träd- och humlegårdarna i Uppsala, och gjorde livet surt
för Linnæus. Han anhöll nämligen hos kammarkollegium
om att få disponera gödseln, och universitetskanslern
tillstyrkte, att han skulle få hälften »såsom en oungängelig sak
för själva lustgården». Linné däremot visade, att meningen
härmed endast var att »driva kökssaker och förnämligast
meloner till salu», och lyckades sålunda rädda åt Botaniska
trädgården, vad denna behövde — resten skulle de
kungliga trädgårdarna få.

Men slottsträdgårdsmästaren var envis. Efter ett tiotal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free