- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
400

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

angående den akademiska stallgödseln skulle förbliva vid vad
som förut bestämts. Mycket papper och mycket bläck hade
denna struntfråga emellertid kostat, och ej minst förbittrad
på Burman — det var trädgårdsmästarens namn — var
akademisekreteraren. Det är därför en händelse, som ser
ut som en tanke, att i registret till akademiska konsistoriets
protokoll läses: »Burman, Arvid, trädgårdsmästare: se
Gödsel.»

Fem år därefter — anno 1768 — blossade gödselstriden
upp igen. Men då kom den tändande gnistan från
akademistallmästaren, som påyrkade, att den begärliga varan skulle
lämnas till hans fria disposition eller ock betalas med
förhöjt pris »till stalldrängarnes uppmuntran», och innan han
fått svar på sin anhållan, vägrade han lämna ut något till
Botaniska trädgården. Återigen måste Linnæus sätta sig
till att skriva ett långt memorial rörande »denna så simpla
saken», men fred slöts snart mot att i ett för allt 100
daler k. m. lämnades såsom betalning för de behövliga 100
lassen. Och så slapp Linnæus att skriva fler memorial
om den saken.

*



I Botaniska trädgården hade Linnæus också »de raraste
djur» från främmande länder, till största fägnad för både
honom och studenterna. Där fanns en papegoja, som han
kallar »den makalösa kakadora, som givit mig så mången
rolig stund och även så ofta påminner mig den tacksamhet,
jag är skyldig en så behagelig fru». Då middagen var
serverad, var det papegojan, som brukade skrika: »Herr Karl,
klockan är tolv!» Hon hade också lärt sig att med en röst,
som var förvånande lik husbondens, ropa: »Sti’ in!», då
någon besökande knackade på dörren — naturligtvis till
stor förvåning för den inträdande, då denne inte fann
någon människa i rummet. En av trädgårdspersonalen, »gamle
gubben Lövgren», såsom Linné kallar honom i flere inlagor
till konsistorium, hade för vana att ljudeligt putsa sin näsa,
då han skulle gå in till sin förman. En dag överraskades
han vid sitt inträde av tillropet: »Snyt dej, Lövgren!» från
papegojan, som därigenom visade sin mottaglighet för
Linnés barns språkundervisning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free