Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En storhetstid för vår andliga kultur
- Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej heller må glömmas de roliga markattorna, »vilkas
upptåg, narraktighet, slughet och efterapande äro så
makalösa», som Linnæus säger.
 |
| Markattan Grinn. Målning på Linnés Hammarby. |
Apropå apor, så är Linnæus dråplig, när han skriver till
sin vän Bäck om det hjonelag av detta slags djur, vilket
han skaffat till drottning Lovisa Ulrikas djursamling på
Drottningholm. Han frågar Bäck: »Huru ställer mitt unga
herrskap sig vid hovet? Jag tror gamle gubben skall intet
bliva så ogalen hovbuss, allenast han intet retas och
förtörnas, ty han tål alldeles intet skämt. De gamle gubbarne
tåla inte hasleri[1]. Hans fru knarrar fuller, menar dock intet
så illa.» Man får hoppas, att de uppförde sig bättre än
markattan Grinn, som blev förvisad från hovet och skänkt till
Linnæus, därför att hon hade den ovanan att alltid »rycka
till sig hovfruntimbrets skospännen», ha allehanda andra hyss
för sig och upphäva det gräsligaste skrän, då hon agades.
[1] Att man skojar med dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0405.html
