- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
403

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till kl. 12 om dagen, därest icke det var hungrigt eller blev
uppväckt. Alltså sov det, när som natt var uti dess
fädernesland, och antog icke modet efter den ort, det vistades
på, eller den lag, solen honom här föreskrev. Eftermiddagen
gick vår amerikanske björn utur sin koja och solade sig,
lekte eller förnöjde sig; men ifrån klockan 6 till 12 om
natten spatserade merendels continuerligen,[1] fastän det var
mörkt, regn och oväder. Han låg gärna på buken med
utsträckte ben och sällan på sidorna, emedan hans bröst var
nog platt och icke hopkramat som på de mesta andra djuren.
Men var det kallt, drog han tillsammans kropp och fötter
med ryggen uppåt och huvudet under bröstet, att han med
andedräkten kunde värma magen.

Känsla hade denne björn så god som något kreatur, så
att vad som kastades för honom, ehuru han föga såg, visste
han det mycket väl att igensöka därmed, att han klappade
jorden och med sine mjuke händer igensökte de minsta
smulor. Kastade man för honom en tobakspipa, fägnade
han sig åt det runda och förnöjde sig att rulla det hela
timmarna emellan händerna. Ävenså rullade han gärna maten
emellan händerna, förrän han åt honom; och då han förde
dess mat i munnen, tog han den icke med en hand, som en
apa, utan sittjande på stussen, med bägge händerna förde
maten till munnen.

Vatten älskade han mycket, och vad helst som han fick
till mat doppade han i vattnet, sittandes på två fötter jämte
vattenskålen; och under det han tuggade, höllt han med
händerna maten neder i vattnet.

Dricka brukade han mycket litet, och då han dricka skulle,
söp han med munnen men intet läppjande. All supesmat
åt han med händerna, dem han gjorde ihålige som en sked
och därmed söp med händerna helt fort, liksom han skulle
draga ett rep utur vattnet i munnen.

Gången hans var alldeles som en björn, ty han gick och
valkade på hälarne, med krokig rygg och lutande huvud. Ja
när han märkte något, som föll honom behageligit genom
lukten, kunde han gå långa stycket på två ben, upprättad
som en björn.


[1] Oavbrutet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free