- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
411

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

veckan skulle »läsa gazetterne»[1] för lärjungarne, »på det de
icke måtte komma till akademierne så rå, som man ofta
erfar, då de tillförene intet mera lärt än något latin och en
hop utanläxor».

De egentliga undersökningarna började på Kinnekulle, som
gjorde ett starkt intryck på Linnæus både genom sin
intressanta geologi och sin rika växtvärld: »Lundar av de
härligaste lövträd betäckte norra sidan av Kinnekulle
nedanför skogen och Rödstensklevan. De liknade mera
trädgårdar än vilda parker och gjorde denna orten ljuvligare
än någon annan i Sverige, så att säterierna Hönsäter,
Hällekis och Råbäck, som ligga på sjösidan åt Vänern,
näppeligen kunna beskrivas i ali sin sommarfägring. —
Valnötsträd växte många i Hällekis’ trädgård planterade; men alla
sågo nu ut som stora buskar, sedan den hårda vinteren 1740
ödelagt deras stammar.

Kinnekulle består överst av gråsten. Därnäst kommer
ett tunt varv skiffer, sedan ett djupt varv kalksten, så ett
litet varv skiffer, med örsten blandat, sist ett tjockt varv
sandsten. Således är det också beskaffat med Billingen,
Mösseberg, Ålleberg, Hunne- och Halleberg, som alla överst
bestå av gråberg med en mager jordmån likt Norrlandsskogarne.
Eftersom strata eller varven i Billingen äro alldeles
desamme med Kinnekulle, vore mödan värt för de
naturkunnige, att någon lantmätare noga avvägde desse strata emot
Vänern och såge efter, om de icke ligga i samma höjd och
vattupass med Kinnekulle, ty så förekomma de efter
ögnamåttet. Ja desse strata gå vidare än här i Västergötland;
ty Omberg i Östergötland, de höga bergen jämte Gränna
hava samma strata, ja änteligen Alvaren på Öland.» —
Man måste beundra denna grundliga iakttagelseförmåga,
denna idérikedom och geniala kombinationsförmåga. Men
den stannar ej ens vid Sveriges gränser: med ledning av
uppgifter, som Linnæus fått om Estlands geologiska förhållanden
och om Kongsbergs silvergruva i Norge, gör han upp den
djärva hypotesen, att Kinnekulles geologiska byggnad ger
ledning för kunskapen om jordskorpans beskaffenhet och
uppkomst »icke allenast här i Västergötland utan törhända
till större delen av världen».


[1] Tidningarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free