- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
412

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Leckö slott med sina målningar från trettioåriga krigets
tid besågs vid midsommartiden. »Midsommarafton»,
skriver Linnæus, »kommo vi tillbaka ifrån Leckö till Lidköping
klockan 12 om natten, då vi hela vägen sett ungdomen i sin
ålders midsommar fägna sig av årets behageligaste tid.
Majstänger voro på många ställen upprättade och beklädde
med löv och blomster, omkring vilka drängar och pigor
efter sina förfäders urgamla vis årligen dansade natten före
och efter midsommardagen. Detta menlösa nöjet nekades
fuller dem av själesörj arena; men det hade så rotat sig från
hedenhös, att det svårligen kunde tagas bort, och
tjänstefolket, som nu gjorde sig ledigt, tyckte med skäl kunna
påstå ett par nätters ro av sitt årliga arbete.»
Blomsterkonungen gladdes med alla, som funno glädje och
vederkvickelse i Guds fria natur. När han kom till Dalsland,
fägnades han också åt att se ungdomen kring majstången
ha sina oskyldiga nöjen med sång, dans och lek efter sina
fäders sätt till att continuera[1] de gamlas floralia[2] eller att
förnöja sig av sommarens korta fägring.»

På Falbygden klagade folket över att alunbruken
förtärde så mycket ved, att de med tiden skulle ödelägga hela
traktens skogar.

I Marks härad konstaterade Linnæus, att »allt folk spinna
och väva, så att ofta själve gubbarne måste sitta vid
spånrocken; men kvinnfolken gå där sällan ifrån vävstolen utan
lämna mannen merendels omsorg om ladugården».

I Alingsås fanns så mycket att se, »att vi», som Linnæus
säger, »kunde tröttna vid endast att se det med flygande
ögon. Den som här icke själv varit kan aldrig föreställa
sig allt detta. Här ses, huru vida den kan gå, som använder
sin tanke på något visst och därtill äger en brinnande lust
att tjäna det allmänna. En sådan gör ofta mer än många
tusende ohågade. Före herr Alströms tid voro
manufakturerne hos oss i ett djupt mörker över mesta riket, som nu
föda och kläda så många tusende inom landet. De meste
arbetare vid Alingsås voro nu svenskt folk, som lärt av de
hit utifrån förskrevne konstnärer, så att de meste


[1] Fortsätta.
[2] Blomsterfester.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free