- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
413

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verkstäder nu drevos av våra egna landsmän, som förstodo så väl
att tillreda de härligaste kläden och tyger med svenska
händer i Sverige som någonsin andre nationer utomlands.
Resande ynglingar, som tänka besöka utrikes orter, borde
först bese Alingsås och Falu gruva, att de icke må söka
utomlands, det de äga hemma; och de studerande vid
akademin, som hava någorlunda tillfälle, borde åtminstone
1 à 8 dagar här använda uti varje verkstad att se, huru de
kläder göras, med vilka de själve prunka.»

Redan nu visade dock industrialismen sina skuggsidor:
Linnæus antecknar, hurusom ullkammeriet uppvärmdes med
ett par små ugnar utan skorsten. »Ugnarne gåvo ett stadigt
os, besynnerligen om vintertiden, så länge fönstren ej fingo
öppnas. Vi märkte dock icke, att arbetarne hade fått annan
olägenhet, än det allena, att de mistat lukten, och att de
av minsta kvantitet i starka drycker snart blevo betagne[1]

Guldslageriet intresserade resenärerna mycket. »Här sågo
vi», berättar Linnæus, »huru guldet lades emellan fyrkantiga
lappar, stora som ett par kort. Desse lappar voro alle tagne
utur hinnan på blåtarmen i oxar och särdeles preparerade.
Var lapp bestod av tvenne hopsatte hinnor. 500 sådane
hinnor gjorde en bok, vars yttersta blad var av pergament.
Emellan dessa blad lades guldet och slogs med starkaste
hammarslag, då det därav utvidgades. De berättade, att
man av var oxe ej fick mer än en enda lapp, ty allenast en
liten fläck av tarmen tjänar till en sådan lapp, att alltså
en sådan guldslagarebok måste tagas av 500 oxar, och
därtill att om den, som slår guldet, kommer till att slå ett enda
oriktigt slag, springer ofta hela boken, som sedermera bliver
onyttig.»

Göteborg kallar Linnæus för »den täckaste stad ibland
alla i riket, till storlek något mindre än Uppsala, nästan
rund, omgiven och befästad med vallar och gravar, avdeld
med reguliära, räta och jämna gator; genomskuren med
åtskilliga grakter eller gravar, som på ömse sidor hava gator.
Broarne eller bryggorne äro välvde; lövträd äro planterade
på ömse sidor om gravarne, så att denne stad mycket liknar
de holländska städer. Husen äro till största delen store och


[1] Berusade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free