- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
414

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svåra träbyggningar av två våningar och nära intill varandra
ställde, utanpå beslagne med bräder samt målade med röd
eller gul färg men knutar och fönsterkarmar med vit eller
blå, så att de på någon distans mycket likna stenhus.
Staden ligger nog sidlänt[1], så att husen ofta äro byggde på
pålar. Härav sker, att vattnet i gravarne är ofta något
stinkande, varav orten bliver mindre sund. Staden är folkrik
av handlande, seglande, milice, främmande och folk, som
stöta till ifrån hela landet; varav här är mycket roullance[2],
så att inbyggarne må väl och äga sköna samt vackert
möblerade hus.» Om Ostindiska kompaniets verksamhet, som
tillförde oss »te, porceliner och andra delikatesser», säger
Linnæus, att bolagets affärsmän ur teologisk synpunkt
gjorde väl, i det att »de föra bort det skadeliga silvret och
girigheten, som är roten till allt ont, och genom porcelinet
påminner oss all skönhets bräcklighet».

På Bohus’ fästning fann Linnæus »en myckenhet
ogärningsmän, som hit blivit dömde till en viss eller evig tid».
De fingo nu »ångra, att de så litet vetat vårda sin forna frihet».
Om fångarne på Karlstens fästning skriver han: »Den som
ser desse osälle, undrar ej, att Marstrands namn reser håren
på dem som höra det nämnas.» Även »garnisonen eller
soldaterne med dess miserable klädnad» väcka hans
medlidande, och han påkallar vederbörandes behjärtande av
deras nöd.

I havet fann vår resenär ett överväldigande rikt
forskningsfält: »naturalier gåvos här så månge, sällsynte, att vi
däröver blevo satte i största förundran. Stenarne i havet
voro täckte med snäckor, bottnen med sjöväxter, ibland
vilka maneter, sjöstjärnor, taskkräftor utom åtskilliga
andra sjökräk krupo; vartill kom en myckenhet havsfisk,
som fiskades vid dessa stränder. Vi botaniserade på
havsbottnen såsom i ett nytt Sverige. Ståndspersoner och
invånare tävlade att skicka oss allehanda slags fiskar,
varigenom vi fingo så mycket, att tiden knappt räckte till att
beskriva allt det, vi här fingo se på en dag.

Elof kallades här den svartaktige fiskmåsen, som icke
själv kan slå ned i sjön och fånga fisk utan endast är


[1] Sankt.
[2] Ruljangs: handel och rörelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free