- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
418

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

milda klimat, ty där växte druvor, där buro mullbärs-,
valnöts- och mandelträd ymnig frukt; där frodades buxbom
och lavendel, och välluktande vita liljor klädde marken.

I Kristianstad lade vår resenär märke till de kinesiska
svin, som funnos där i mängd och blivit införda dit av
borgmästaren. De voro nästan utan borst. »Buken på de
grisfulla suggor släpade nästan ner på jorden, och hade suggan
ofta 16 grisar, fast man ej såg mer än 14 spenar. Den
avkomma, som var blandning med våra allmänna svin,
berömdes såsom den bleve snarare och mera fet. Borgmästaren
hade märkt, att de kinesiske äro mer renliga än andra
svin, så att under den tiden suggan har grisar, har hon alltid
ett visst ställe, där hon avbördar sig sin orenlighet, även
som grisarne hava tillsammans ett annat, så att man kan
se, huru grisarne stå och vänta på varandras avlåssning,
att de på rätta stället måge avlägga sin gödsel och icke
orena överallt. Således iakttages renligheten även hos de
osnyggaste djuren.»

Skånska slätten syntes Linnæus som »ett Kanaans land,
betäckt med de härligaste åkrar och den skönaste säd, så
långt ögonen kunde se». Här såg han bonden köra med
6 till 7 par oxar för plogen, och då, säger Linnæus, »sätter
han handen i sidan och tycker sig vara större djur än en
herre, som åker med även så många hästar. När bonden
kör med många par, så ropar han högt, och hans grannar
hava aktning för honom, men när han kör med ett par,
höres han mycket litet på åkern.»

På betesmarkerna »gingo hyrar eller herdar med fänaden
och hade merendels en sadlad häst, som gick i bet bland
korna, på vilken herdarne redo och körde boskapen
tillsammans, att de ej skulle skingras, då de blevo jagade av
styngen. Hyrarne hade i handen en ringstav[1], den de
skakade och skramlade, att därigenom driva boskapen, vilken
var för den så rädd, som hästen för hästeskärran.»

Vid Gyllebo i Simrishamnstrakten hade t. o. m. funnits
ett riktigt vinberg, vilket dock fått förfalla för ett tjugutal
år sedan. »Icke desto mindre», skriver Linnæus, »leva och
växa ännu på samma berg åtskilliga vinrankor helt vilda



[1] En käpp med skramlande järnringar på.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free