- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
419

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan att vara ödelagde av de starka vintrar till ett tydeligt
prov av detta klimats mildhet. Rankorna bära merendels
årligen några druvor men helt sura, ty de hava blivit vilda
liksom stammen.»

Om det lilla idylliska Skanör skriver Linnæus, att »den
som vill söka sig en stilla reträtt, kan näppeligen få den i
Sverige tystare än här».

Vid Ängelholm hade flygsanden härjat väldeliga, »kastat
sig bredevid kyrkan samt inuti själva staden och
jämmerligen översvämmat all marken, så att flygsanden ingens täds
i riket varit så ymnig och gjort så stor skada som vid
Ängelholm». Men för tio år sedan hade man där börjat kampen
mot flygsanden på samma sätt som vid de holländska
dynerna: man uppförde gärdsgårdar med flätat ris emellan
och sådde sandhavre och margräs för att binda sanden.
Linnæus studerade med stort intresse dessa
strandplanteringar.

Hans totalintryck av Skåne är, att det är ett härligt
land med ett klimat så milt, att »vinrankorne uppledas för
väggarne och lägga sig på taken utan att frysa för allmänna
vintrarna och, utan att täckas, bära här frukt». Både hästar
och boskap blevo här större än annorstädes, men djurens
styrka svarade dock icke mot storleken. Detta berodde
därpå, att bonden odlade mycket spannmål men hade ont
om hö, varför han under vintern måste föda både hästar
och kreatur huvudsakligen med halm. Hästarna voro
mycket besvärade av spätt, vilket bönderna tillskrevo danska
hingstar, som tagits i slaget vid Hälsingborg.

Svinen voro, när de om vintern hämtades hem från
bokskogarna, »smällfeta och så stora, att de svårligen
igenkännas. Gässen blänka överallt vita, flyga, bitas och skria på
de stora fälten, så att näppeligen någon inhyses käring gives,
som ej har gäss, där så gott förråd gives på havre. Svanor
simma med sina upphöjda vingar vid stränderna, mest vid
Ellenbogen emellan Malmö och Skanör, där de årligen
skjutas i myckenhet. Änderne hålla sig här intill jultiden, ja
ofta hela vintrarne. Storkar, som näppeligen våga sig över
Skåne, synas dageligen spatsera med sina långa ben på
slätten och bygga sina stora bon vid byarne på träden eller
taken. Råkorne ropa i alla trän, som äro planterade kring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free