- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
422

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och kastar honom högt upp i vädret och låter honom så
komma oskadder åter uppå snabeln igen, bärandes honom för
överheten, lika som han skulle fråga, om intet skonsmål för
honom finnas kunde. Men är där ingen nåd, så kastar han
honom åter i höjden och låter honom så falla uppå marken.
Sedan när han ligger på jorden, sliter han med snabeln
huvudet ifrån kroppen och gräver sedan en grop i jorden
och begraver missdådaren däruti. Alltså gives honom av
överheten för sitt omak några kannor arrak (det är
brännvin, bränt av risgryn) och därtill någon frukt. Nu haver
Gud givit elefanten det förståndet och i naturen
inplanterat, att när den, som döden lida skall, är oskyldig
dömder, så skall han aldrig röra honom det ringaste, ej heller
någonsin låta tvinga sig därtill.»

Om elefanterna i Batavia på Java berättar han: »De
hava ock en sådan vetenskap — jag talar här om de tama
—, att där elefanten ser en person av adel eller hög
härkomst, fast om han är aldrig så illa klädder, faller han
strax neder och gör honom ära; men tvärt om, där en är
aldrig så väl klädder och utstofferad och är av slätt
av-komst, den gå de rätt förbi, lika som de intet såge honom.
I en summa: detta kreaturet haver uti många stycken mer
än mänskligt förstånd, så att dem intet felar än allena
målet eller språket.»

Familjeliv.



Linnæus’ unga brud, den späda Sara Elisabeth Morea, hade,
liksom mången annan späd telning av det täcka könet,
under årens lopp utvecklat sig till en vördig matrona, som med
kraftig hand styrde och ställde i sitt hus. Ordning skulle
det vara på allting, och ordning blev det också, ty den något
buttra husmodern var ej att leka med. Men i grund och
botten var hon god och vänlig, och en duktig hustru var hon.

Mot sina barn var Linné en kärleksfull, kanske alltför
öm fader. Äldste sonen, Karl, blev en bortskämd elegant,
bortskämd även av andra för faderns skull.

Hans vackra utseende och belevade sätt gjorde honom
också mera ägnad för sällskapslivet än för allvarligare
studiearbete, ehuru han visst icke saknade begåvning. »Unge
herrn roar sig mest om dagarne», heter det i ett samtida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free