- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
424

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fars son alltjämt göra levnadsstigen jämn för honom. Tack
vare sin ärvda förtjänst blev han nämligen sin faders
efterträdare som professor. Men denna befordran hade sin
alldeles särskilda förhistoria.

Saken var den, att Linnæus år 1761 av riksens ständers
ekonomi- och kommersedeputation anmodades att avge
ett »betänkande om pärlefiskerierna här i riket». I sitt svar
säger han, att han själv kunde konsten att göra pärlor.
Ända sedan sitt besök vid Purkijaur under Lapplandsresan
hade han sysslat med problemets lösning, och slutligen hade
han lyckats få våra vanliga sjömusslor att producera vackra
pärlor.

I utskottet blev man naturligtvis högst nyfiken och
inkallade Linné till ett sammanträde, varvid han mot
tysthetslöfte meddelade, hur han gick tillväga: Ett fint hål
borrades i skalet, och därigenom infördes ett »litet runt
ämne av gips eller obränd kalksten, vilket med ett hål
diametraliter blivit försett och däruti en silvertråd applicerad».
Därefter fastades sagda tråd vid skalet, för att musslan ej
skulle kunna befria sig från den lilla införda kroppen.
Omkring denna avlagrade sig sedan pärlsubstans, och efter
sex år hade man en ärtstor äkta pärla. Till yttermera visso
uppvisade han fem av honom behandlade musselskal och
nio likaledes av honom producerade pärlor. Dessa blevo
omedelbart därefter av en juvelerare undersökta och
befunnos vara »ganska vackra och av besynnerlig godhet».

De deputerade kunde ju ej bli annat än förtjusta och
lovade att »honom till någon anständig belöning
vederbörligen anmäla», vilket ock skedde genom en skrivelse till
sekreta utskottet, som föreslog en nationalbelöning av 6,000
daler s. m.

Men i dessa »beträngde» tider var det ont om mynt i
statskassan, varför Linnæus måste räkna med den möjligheten,
att nationalbelöningen skulle torka in. Då framkastade
han i stället ett förslag om belöning i en annan form,
nämligen att han, liksom förut en annan professor, måtte få
tillstånd att utse lämplig efterträdare åt sig. Och han lät den
gode vän, som han meddelade förslaget, veta, att han därvid
tänkte på sin son, som växt upp i Botaniska trädgården och
redan i ett par år varit hans medhjälpare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free