- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
426

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inom skalet till insjömusslor anbringa ett litet runt stycke
pärlemor, fästat vid skalet med en silvertråd eller ett snöre.

Men för att nu återvända till frågan om Linnés
efterträdare, så väckte det helt naturligt mycken ond blod, när Karl
von Linné d. y., en yngling på 22 år, som icke avlagt någon
akademisk examen, år 1763 utnämndes till professor som
belöning för faderns konst att »ympa pärlor». Och inte blev
stämningen blidare mot honom, när han vid 24 års ålder
utnämndes till medicine hedersdoktor, fortfarande utan att ha tagit
någon examen. Det skall ha skett på kronprins Gustavs
befallning. Den ovilja mot »unga dauphin», som detta väckte
bland hans kamrater, tog sig uttryck i en satir, som spreds
i Uppsala efter hans promotion. Det påstods däri, att han
författat en bok, som hette »Konst att bliva professor utan
huvud och doktor utan vett. En skadelig bok.»

Det är dock att märka, att den gamle Linné lovade sköta
professuren, så länge hans krafter räckte, och arbeta på
sonens utbildning i sin vetenskap. I nära halvtannat
årtionde fortfor Karl von Linné den äldre också därmed.
Först 1777 erhöll hans son, vid fyllda 36 år, Kungl. Maj:ts
tillåtelse att träda i utövning av sitt professorsämbete, och
professorslön fick han först två år senare. Men något nöje
fick han ej av sin verksamhet — därför sörjde nog alla de,
som ansågo honom för »en lathund i superlativ grad». Han
märkte snart själv, att han tagit sig vatten över huvudet.
Ryktet förmälde också, att han »ville skiljas från hela
kodiljen». Under första terminen skall han ha skött sina
föreläsningar på det sättet, att han helt enkelt läste upp faderns
manuskript, så ordagrant t. o. m. att han talade om sina
resor i Frankrike, England o. s. v., fastän han aldrig satt sin
fot utom Sverige. Och vid de offentliga examina säges han
ha varit så generad, att han svettades värre än
examinanderna. Han behövde emellertid inte så många år hålla ut
på en post, som borde kännas odrägligare än de flesta, ty
år 1783 kom döden.

Förutom Karl hade Linnæus ännu en son. Men detta
»ljuva barn» hann knappt fylla tre år, innan han efter en
kort sjukdom »bjöd detta världsliga farväl». Även en späd
dotter kallades efter blott ett par veckors levnad hädan:
»Snart föll den blomman av.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free