Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu några exempel: »Cronhielm (riksrådets son)
råkar på sjön en bonde, som med sin drög körer mot hans
släda. Greven stryker bonden ett slag över huvudet, att
han dör. Greven går ifrån saken, som om bonden skolat
sovande kört med huvudet emot grevens släda. Efter några
år reser greven samma väg över isen. Natten förut hade
slagit sig en vråk över isen. Just på samma ställe, där
greven körer neder, var rummet, där bonden förut blev
ihjälslagen. Drängen kommer lätt upp och hästen också. Drängen
söker hjälpa greven på allt sätt men kommer aldrig åt.
Greven ropar: ’Jag ser Guds hämnd på detta stället’, och
drunknar.
Tavast-bo. Bonde i Tavastehus bor långt bort mot
gränsen, brukade mörda ville[1] främlingar, som reste. En
främmande bonde reser att köpa säd, lånar hus. Bondens
son skall ligga med honom i kammar och säng samt änteligen
vid väggen (att ej främlingen måtte stänga dörren, utan
sonen, då den oförmärkt öppnas). Faller främlingen i
sinnet, sedan sonen somnat, att gå och se till sin häst. Då han
igenkommer, har värdens son i sömnen rullat till stocken.
Därföre, att ej väcka honom, lägger främlingen sig till väggen.
Värden inkommer hemligt mitt på natten, slår yxhammaren
i skallen på den, som låg vid stocken, ropar sonen, säger:
’Nu är det väl beställt’ och kastar yxan. Främlingen springer
upp, får yxan, tuktar värden, som dödat sin egen son, och
värden därpå tages, dömes, steglas.
Måns i Sannaböke i Småland och Stenbrohult socken,
en hård man, elak mot sin fader. Måns Månson, sonen,
drog sin fader i håret att släpa honom utur sin egen stuga.
När fadren kommer till dörren, ropar han: ’Masse, drag
mig ej längre — jag drog min far ej längre.’ Sonen svarar:
’Jo, Herrans dö, drog du din fader till dörren, skall jag draga
dig utom dörren.’ — Detta skedde i min födelseort i min
barndom.
Klingsporre, överste men kapten vid gardiet, då
dalkarlarne, blevo slagne 1743 på Norrmalmstorg. Sedan de
nedlagt gevär och begärde pardon, red han som rasande,
högg neder och massakrerade de arme dalkarlar, även en,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
