- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
437

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som stod på knä med upplyfte händer och tiggde om nåd,
vilket misshagade själve hans kamrater. 1761 i Pommern
blev han i kriget av preussarne eländigt huggen i huvudet
och ansiktet, att han all sin tid gick ett fult spektakel med
oändelig vedermöda och värk.»

En f. d. fältpräst Falander, som var med de upproriska
dalkarlarne, blev »dömd till Marstrands fängelse för all sin
tid, där han eländigt dör». Han var då gammal och »grå i
hår och skägg». Men i sin ungdom, då han var fältpräst
hos Karl XII, hade han förtalat en hemmavarande
ämbetsbroder, som var kyrkoherde i Grangärde, så att denne blev
avsatt och Falander fick pastoratet. Nu hade straffet
kommit.

Hauswolf, en ung man, hade genom intriger och förtal
lyckats tränga undan en gammal fattig häradshövding,
som var medsökande till ett assessorat i Åbo hovrätt. Den
förbigångne vädjar till Guds dom. »Hauswolf reser i vintren
från Stockholm åt Åbo, fartyget kommer emellan isarne,
att alla mente sig förgås. Hauswolf med en annor hoppa i
slupen, hugga av tåget, drivas från fartyget i 5 à 6 dagar.
Åt upp läder och allt: på slutet sin egen fullmakt, som låg
i hans mun, då han kom död till gottländska stranden.
Fartyget kom sig före och blev med sine passagerare räddat.

Welin, professor i Åbo, fick nog pengar av en jungfru
till hjälp att resa utomlands. Kom hem, men att slippa
henne reste andre gången till Paris — ty han var med henne
förlovad. I Paris var han i sällskap; hade satt möte till en
viss timma på andra stället. Men hans fruentimber höllo
honom kvar. Elden kom lös uti en linbod på nedra våningen;
han hade ärnat kasta sig ut genom fönstret; hans fruentimber
höllo honom; huset brakade neder, och han med 6 andra
uppbrunno. Han var bekant med många fruentimber.»

Bland mera bemärkta män, vilkas livsöde Linnæus
anför som exempel på nemesis divina, må nämnas Springer,
som blev insatt på Marstrands fästning i samma rum, där
en oskyldig förut suttit, som han hjälpt till att störta.

I Stockholmsgrossören Kiermans sorgliga slut på samma
fästning[1] såg Linnæus ett straff dels för hans pösande



[1] Se sid. 553.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free