Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Torbern Bergman och Karl Vilhelm Scheele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vän med Torbern Bergman, en bekantskap, som blev till
stort gagn för Scheeles kemiska forskning.
Hans längtan var emellertid att bli sin egen för att kunna
få ägna sig åt vetenskapliga experiment så mycket han ville.
Därför sökte han den lediga befattningen som apotekare i
Köping, vilken han också erhöll. Här grep sig Scheele
genast an med att skriva färdig sin påbörjade bok »Om luft
och eld», ett arbete, som skulle göra honom världsberömd.
Boken innehåller, för att citera en fackman, »en fast otrolig
mängd viktiga rön». Scheele beskriver där »eldsluften» eller
vad vi kalla syret och påvisar dess betydelse vid
förbränningen och andningsprocessen. Denna upptäckt, som är
grundvalen för hela den nyare kemin, var dock gjord kort
förut av engelsmannen Priestly, en sak, som Scheele dock
ej kunde ha någon kännedom om. Priestly tillerkänner
också Scheele äran av att oberoende av honom ha gjort sin
upptäckt av syret.
Vilka underliga åsikter man förut kunnat hysa om
kroppsvärmens uppkomst visa t. ex. de teorier, som
framställdes av Linnés lärare, den store holländske läkaren
Boerhaave. Han trodde, att kroppsvärmen kom av blodets
friktion mot ådrornas väggar, och att andningen av luft
hade till ändamål att avkyla blodet i lungorna, där
friktionen var starkast!
Livet gav ej den store upptäckaren mycket av vad
mängden kallar lycka. Hör då, vad han skriver från sin
undangömda vrå! »Hur lycklig är jag ej! Ingen sorg för mat och
dryck, ingen för boning, ingen för mina laborationer! Men
att utreda nya naturföreteelser, det är mitt bekymmer. Hur
glad är ej forskaren, då han finner det så ivrigt sökta! En
njutning, varvid hjärtat ler!» Läse man sedan en utländsk
vetenskapsmans beskrivning på hans kära hem och
laboratorium! »Han hade ett litet hyrt apotek, en enda lärling,
en enda liten kammare. Scheeles berömda laboratorium
återfinnes uti en mest förfallen bod — till hälften
avplankad för åkdon och åkerbruksredskap — med några ugnar
och söndriga fönster.»
Så småningom lyckades dock Scheele upprätta apoteket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
