Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Per Vilhelm Wargentin och vår befolkningsstatistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manskapnad, 2 till antalet, i blå kläder, den ena stövlad och
sporrad, den andre allenast stövlad, bägge med bart huvud,
håren röda och styva som svinborst». De två onda andarna
hade emellertid varit så hyggliga, att de efter diverse irrfärder
med flickan fört henne hem igen på natten, »varpå hon vid
synandet om morgonen befunnits full med blåa fläckar på
hela kroppen och mycket utmattad. Sedermera var hon i stor
frestelse en tid bortåt, varpå hon blev bragter till mig
(kyrkoherden), men nu gudilov frestelsen övervunnit», heter det till
sist.
Stora sjöormen visade sig alltemellanåt då som nu. År
1762 voro »tre havsormar till 12 à 15 alnars längd» synliga
utanför ön Hisingen i Göteborgs skärgård. Året därpå syntes
ovanligt många valfiskar bland sillen i bohuslänska
skärgården. »Ibland dessa har en, ungefärligen 60 à 70 fot lång,
visat sig utanför Älvsborgs fästning, där han i 14 dagars tid
gått fram och tillbaka under ett häftigt vattnets sprutande
till hela 20 à 30 alnars höjd.»
Vissa år antecknas, att lämlarna äro ovanligt talrika och
visa sig längre söderut än vanligt. Det värsta lämmelåret
tyckes ha varit 1823, då de små gnagarna på hösten sträckte
sina vandringar så långt söderut som till Hälsingland, Dalarne
och Värmland, där de uppträdde i stora massor. I
Hälsingland hade de på hösten gått illa åt rågbrodden och under
vintern »i ängsladorna sönderskurit höet». Här överlevde en del
av dem till följande år »men försvunno i en hast».
År 1790 hemsöktes Bohuslän, Halland och Västergötland
av »en myckenhet ohyra av små råttor och möss», som uppåto
säden både på åker och i lador. »I skogsbygden säges den ock
givit sig på fårkreaturen.» Samma år antecknas såsom något
egendomligt från Finland, »att ekorrar skola till myckenhet
infunnit sig i byarna och på sina ställen skockat sig hoptals
på sädesstackarne i skogen och gjort på dem betydlig skada».
Av dessa anteckningar ser man också, hur svårt boskapspest,
mjältbrand, mul- och klövsjuka, lungröta och andra
smittosamma sjukdomar bland husdjur och renar härjat i äldre tider.
År 1761 störtade t. ex. genom häst- och boskapspest inom
endast fyra socknar i Nylands och Tavastehus län ej mindre
än 713 husdjur, därav 340 hästar. Och då äro säkert ändå ej
på långt när alla fall antecknade. År 1764 hemsöktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
