Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Per Vilhelm Wargentin och vår befolkningsstatistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länslasarettet i Lund, »därifrån utgingo fulleligen till hälsan
återställde». Men samtidigt inberättades från Laholmstrakten
och två år senare från Tjust, att flere människor, som
angripits av vattuskräck, »dogo under olidliga plågor». Från
Sibbarp i mellersta Halland omtalas, att på sommaren 1757
en av vattuskräck angripen katt bet en oxe, »som för därav
uppkommen galenskap måste dödas».
Ofta finnes antecknat, att skörden skadats eller förstörts
av gräsmask eller gräshoppor, och att skogen härjats av
skadelarver. År 1851 blevo vid en västlig storm »en
oräknelig mängd ollonborrar uppkastade i havstången»
utefter hela Skånes västkust och på västra stranden av Ven.
»Somliga av dessa djur tycktes ännu leva.»
Enligt uppgifter från annat håll räckte skadedjuren till
även för Halland, så att ensamt inom de två sydligaste
socknarna, på Hallandsås, hopsamlades under fjorton
dagar 160 tunnor, beräknade att innehålla nära 10½
millioner ollonborrar. I trakten av Halmstad var det sådana
massor av dem, att de alldeles täckte träden och
hundratals tunnor insamlades även där.
Missväxt och hungersnöd ha mestadels vållats av torka
eller för stark nederbörd eller nattfrost. Det kan ju alltid
ha sitt intresse att höra, hur någon av de många
förstahandsanteckningarna härom låter. Vi välja en från Norra
Vedbo härad i Jönköpings län: »Sommartiden 1765 var
sädesbrist och påföljande hunger obeskrivligen stor, så att i
många hushåll i flera veckor de ej hade en enda brödbeta
ej heller något mjöl till bakning, utan deras spis var
något grönt, som de plockade av jorden och med litet mjölk
sammankokade. Men Guds underliga välsignelse uppehöll
dock deras liv och bevarade för sjukdom och av otjänlig
spis ofta härrörande plågor.»
År 1798 möta vi följande tidsbild från Håbo kontrakt i
Uppsala län: »För en tryckande foderbrist har man måst
minska ladugården och avyttra sin boskap för ett ringa
värde. I sådana tider kan väl den rike bliva rikare men
den fattige utfattigare, helst då han råkar i ockrares och
blodsugares händer. Gud hjälpe!»
Av anteckningarna framgår, att jordbävningar äro
vanligare, än man skulle tro. Under tiden 1750—1801 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
