- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
460

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Studentliv på 1700-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Studentliv på 1700-talet.



PÅ TAL om Linnés rektorat vid Uppsala universitet
konstaterade vi, att den tidens studenter ingalunda
hörde till »de stilla i landen». Ett ytterligare exempel
på hur det kunde gå till, när det ungdomliga blodet
råkade i svallning, har man vid en disputation, som hölls
år 1741 av Linnæus’ medtävlare om professuren i Uppsala,
adjunkten Wallerius. Det blev ett skådespel, som väckte
uppseende långt utanför lärdomsstaden.

Wallerii avhandling utgjorde ett angrepp på Linnæus som
naturforskare. Redan före disputationen hade denna skrift
väckt allmän förargelse genom sin hätska ton och
författarens småsinta benägenhet att klandra och förvränga allt,
vad Linnæus skrivit. Teologie professor Beronius fann sig
också föranlåten att uppträda som extra opponent och taga
Wallerius i grundlig upptuktelse för att han ej »hade
iakttagit de regler, som kristelig kärlek och goda seder
föreskriva». Men medicine professor Rosén, som i egenskap av
dekanus skulle upprätthålla ordningen, avbröt honom gång
efter annan i upphetsad sinnesstämning och förklarade, att
allt vad Beronius anförde vore »scommata,[1] ineptier,[2] puerile[3]
och en theologo[4] oanständiga saker». Ja till slut blev han
så utom sig, att han gav Beronius epitetet »opponens
impudentissimus»,[5] varöver en del av studenterna, vilka i stora
massor fyllde salen, högljutt gåvo sitt missnöje till känna.

Då började Wallerius i sin tur förfäkta sin sak »föga bättre,
med stampande, skriande och oskickelige åtbörder», och
en del studenter togo hörbarligen parti för honom. Men
Beronius bara gick på med orubbligt lugn och läxade upp
författaren utan att bry sig om, att dekanus böd honom
tiga. Till sist vände han sig till studenterna och bad dem



[1] Spefulla och anstötliga uttryck, spydigheter.
[2] Enfaldiga
invändningar.

[3] Barnsligheter.
[4] För en teolog.
[5] Den högst oförskämde opponenten. Rosén ville dock sedan göra troligt, att han
i stället sagt imprudentissimus: den mycket oförståndige.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free