Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Studentliv på 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ej låta förleda sig till att hysa några ofördelaktiga
tankar om Linnæus, som tvärtom vore en heder för vårt land.
Och han talade så varmhjärtat om Linnæus’ strävsamma,
i fattigdom genomlevade studentdagar och Guds underbara
försyn, som lett honom, att ungdomen stod tyst och
lyssnade med blottade huvud.
Då Beronius slutat, greps ordet genast av Linnæi vän,
magister Karl Klingenberg, som tog itu minst lika skarpt
med Wallerius, och även mot honom använde dekanus
fåfängt sitt maktspråk. Följden blev bara en allt hetsigare
ordväxling mellan Rosén, Klingenberg och Wallerius med
»ett faseligit gny och oväsende». Studenterna stego upp på
bänkarna, hoppade, stampade, skrattade och skreko, allt
under det att latinska otidigheter flödade. »Jag har aldrig»,
säger en av de närvarande, »hört ett sådant ovett på latin;
säges ock, att det aldrig vid Uppsala universitet förr
passerat så grovt.» Wallerii avhandling slets i tusen stycken,
så att golvet efter aktens slut var översållat med trasor av
hans opus. Det hela hade blivit en komplett akademisk
skandal.
Rosén klagade inför akademiska konsistoriet över att han
blivit skymfad i sin ämbetsutövning som dekanus, men
Beronius opponerade sig mot honom även här, därför att
han utan giltig orsak blivit »med eftertänkeliga ord av herr
decano tilltalter». Konsistorium »höll emellertid för
eftertänkligt att än anställa någon vidare rannsakning av
fruktan att uppväcka även någon oro ibland själva ungdomen,
som torde så snart vara benägen att taga parti». Och så
stannade det vid en anhållan, att rektor magnificus måtte
genom ett påbud på universitetets anslagstavla inskärpa,
huru studenterna borde förhålla sig vid blivande
disputationer. Så skedde också. På det ädla romarspråket
uppmanades den studerande ungdomen att undvika stim och
buller och sitta kvar på sina bänkar, att framföra sina
argument stilla och hövligt, icke trätgirigt, att icke
sönderriva disputationer samt att icke obetänksamt motsäga eller
på annat sätt förnärma dekanus — allt detta, »emedan Gud
är allestädes närvarande och således ser även vad vid
dylika tillfällen göres».
Som bekant slutade detta akademiska frispektakel med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
