- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
465

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Studentliv på 1700-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arrestant. Knappt hade han emellertid inställt sig, förrän
han började bråka med stadsfiskalen, därför att denne var
oförsynt nog att bära värja i konsistorierummet, sedan
Höppener där måst avlägga sin. Hela förhöret blev för övrigt
bara advokatyr av det slag, som visade sig ha varit i säck,
innan det kom i påse. Resultatet blev endast det, att
klenmodighetens anda alltmer tog överhand bland myndigheterna,
medan bråkmakarne blevo allt fräckare. I konsistoriets
protokoll finner man snart ett nytt diskussionsämne,
bestående i »den ovanliga avfärgade kokarden, som Höppener
nu på hatten hade; och alldenstund det berättas, att flere
gå därmed, så får man lov att underrätta sig därom». Man
misstänkte, att därbakom dolde sig »någon konspiration
hos ungdomen», och rektor berättade, att utanför hans
bostad en afton ropats: »Fria studenter, vakten vill taga oss!»
Stadsfiskalen uttalade farhågor för både sitt och andra
borgares liv, och man beslöt anhålla hos kanslern att få 50
man militär från Malmö och Landskrona.

Till slut gick det därhän, att en dag, när förhör skulle
anställas, vågade stadsfiskalen själv icke komma tillstädes.
Man sökte honom förgäves i hans hem. Det hette, att han
rest till Nöbbelöv eller Örtofta, och man antydde, att han
smitit undan av omsorg om sitt eget skinn. När han
sent omsider fattat nytt mod och kom tillstädes, var det
för att meddela, att han på grund av den ögonskenliga
livsfara, varför han utsatte sig, funne sig nödgad att »till egen
säkerhet» — återkalla sin anmälan!

Frågan var emellertid, hur rådman Westman skulle ställa
sig till denna nya sakernas vändning. Hans yttrande kom
efter ett par dagar och innehöll, att »sedan jag nu, Gudi lov,
någorlunda blivit restituerad och fått samla mina tankar
samt mig om saken närmare göra underrättad, jag änteligen
kommit uti erfarenhet och fullkomlig säkerhet, att den
beskyllning, jag uti ett ganska häpet tillstånd och således utan
så noga eftertänkande emot Herrarne Höppener gjorde,
som skulle de vara verkliga banemän eller hava del uti det
övervåld, som mig övergått, är utan grund». Därför anhöll
han, att hela saken måtte nedläggas och bröderna Höppener
frikallas från allt ansvar.

Och därvid blev det — så otroligt det än kan förefalla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free