- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
473

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett mörkt blad i upplysningstidens hävder - Sveriges sista häxprocess

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

himmelsfärdsdag, tillfrågades ynglingen, om han detta drömt
eller diktat. Härpå svarade han nekande: han hade »varit
alldeles vaken, när han gått till ovannämnda backe, samt
betygade därhos ganska stor ånger över sitt begångna brott
och utlät sig ej vidare ha att bekänna».

Därnäst inkallades »pigan Anna Ersdotter, om 22 års
ålder samt lång och smal till växten», och nu hände märkliga
ting. »Efter undfången allvarsam förmaning att giva Gudi
äran och bekänna sanningen» berättade hon »frivilligt», som
det heter, att »hon natten efter Kristi himmelsfärdsdag
sistledne, litet stycke hemifrån, eller på Kilgärdet, mött drängen
Erik Johansson och uppå hans tillsäjelse följt honom
till Korpbacken, varest drängen, sedan han instigit inom en
ritad ring och på en av honom nedhuggen yxa satt sig,
anmodat henne framskaffa de övrige trollkäringarne». Då hade
hon »allenast en gång blåst igenom nävan, som hon knuten
för mun hållit». Och genast hade hon fått se omkring sig
en mängd kvinnor, vilka hon namngav i huvudsaklig
överensstämmelse med Erik Johanssons berättelse. »Efter någon
stunds varelse på backen, ungefär till klockan ett, har Anna
allena hemgått och i sin säng sig lagt.

Uppå vidare föreställning, om Anna kunde trolla, utlät
sig Anna, det hon vid dylik synd ej blivit lärd men dock av
modern blivit förledd att henne till fanen eller Blåkulla
medfölja och det för tre och ett halvt år sedan.» Fanen hade då
en torsdagsnatt kommit till modern, vilken legat i samma
säng som hon, och tillsagt henne att stiga upp. Därpå hade
modern »framtagit en käpp och satt sig på samt därjämte
tillsagt dottern under löften om varjehanda förmåner att följa
sig baktill på käppen, vilket hon utan minsta gensägelse
genast gjort. Och sedan modern ropat ’Hui väder’, hade hon
uppflugit över fägården och efter en stunds svävande i luften
nedkommit vid en stor röd gård, som hon namngav med
Blåkulla.» Där hade hon »blivit varse fan, som varit gräselig,
svart och stygg till anseende, utkomma utur byggningen
samt därvid tillsagt dem vara välkomna och följa honom in
samt hålla tillgodo, vad han kunde hava att giva dem». De
hade då stigit in i en kammare. Där stod mat på bordet,
men den »liknade klossor och ormar». Sådan föda ville
flickan inte äta, »men modern har dock, uppå fanens befallning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free