Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett mörkt blad i upplysningstidens hävder - Sveriges sista häxprocess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämte honom satt sig till bordet och ätit av förenämnda
mat». Anna tillade, »det hon dagen därpå blivit av denne resa
ganska trött och orklös».
Sedan inkallades Annas moder, Back Karin Larsdotter,
men hon nekade enständigt till alltsammans. Då övergick
man till att höra några vittnen, som länsman Tillberg
inkallat, en dräng och ett par pigor. Drängen intygade på
ed, att Karin på vittnets fråga, vem som vore hennes
husbonde, svarat »att det vore fanen själv». Och de kvinnliga
vittnena, Kerstin, Brita och Margareta Andersdöttrar, hade
hört Karin säga, att hon »förliden natt varit bortförd»,
»att man kan rida lika väl på folk som fä», m. m. Back
Karin svarade »med en fräck och grym min, det hon sådant
sagt allenast för att roa sig».
Flere gånger försökte man förmå henne att bekänna, men
förgäves. Hon fördes då bort att underkastas tortyr.
Följande dag efterskickades hon och började med att
»högeligen betacka rätten, för det hon till bekännelse tvungen
blivit, ty nu förmente hon att med den Högstes tillhjälp
bliva ifrån fanen, som hon i så många år tjänt, skild samt
ernå förlåtelse för denna sin hittills begångne grova synd,
som hon nu alldeles redeligen ville omtala». Därpå berättade
hon »frimodigt och frivilligt», som det heter, vari denna synd
bestått: »Natten efter Kristi himmelsfärdsdag sistledne har hon
om aftonen klockan ungefär elva, sedan hon lagt sig, blivit
hastigt utur sin sömn uppväckt samt därvid hört en röst
henne sålunda tillsäga: ’Skynda dig på den stämning du är
kallader på!’ som orden lydde.» Därpå hade hon gått till
Korpbacken, där hon fått se några andra kvinnor, vilka
jämte henne tysta »beskådat» gossen. Hon hade ock hört
ett gny i luften och sett fanen med hästar och vagn komma
åkande men ej talat med honom.
Vidare bekände hon »frivilligt», att hon tjänat fanen sedan
sitt femtonde år och av honom fått löfte om lycka med
allting, isynnerhet med boskap. Fyra gånger hade hon varit
hos honom i Blåkulla tillsammans med andra trollpackor samt
ätit och druckit med honom.
Däremot gav hon bestämt nekande svar på frågan, »om
fånen aldrig haft köttslig beblandelse med henne». Dock
hade »fanen flere gånger sådant henne erbjudit». Likaledes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
