- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
477

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett mörkt blad i upplysningstidens hävder - Sveriges sista häxprocess

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

aldrig haft något smörjehorn. Men rättens medlemmar lade
märke till att alltid, »när rätten eller Brita själv kom att
nämnda fanen, nigde hon med största vördnad, som aldrig
förmärktes, när Gud blev nämnd».

Här behövdes uppenbarligen kraftiga medel, och så
föreskrev häradsrätten, att Brita skulle »lindrigt och varsamt på
väggen uppdragas». Det verkade, och den efterlängtade
bekännelsen kom ur henne. Av behandlingen hade hon blivit
blodig om händerna, men det förklarade Tillberg härleda
sig bara därav att handklovarna varit för löst tillskruvade,
»så att hon av ilska sökt händerna utdraga». Hon hade alltså
egentligen behandlats för milt.

Rannsakningen hade pågått i tre veckor, från den 17 augusti
till den 8 september, då rätten beslöt uppskjuta denna
brottmålssak till den 1 oktober, enär man ville höra även smeden
Lång Erik Ersson och skomakaren Per Olofson, vilka nu
befunno sig vid sina långt avlägsna fäbodar. Under tiden blevo
samtliga de anklagade utom två, som ställde personlig borgen
för sig, »uppå allmogens och socknemännens samt nämndens
enträgna begäran, till undvikande av vidare befarad
olägenhet, till Falu landsfängelse insände».

*



När de stackars kvinnorna kommo till Falun, befunno de
sig i ett så ömkligt tillstånd, att landshövding von Hauswolff,
som var en human man, genast insåg, att här var något på
tok, och befallde, att de skulle förhöras av prästerskapet.
Detta skedde också i september.

De arma offren fingo i lugn och ro besvara en del frågor,
sådana som denna: »Haven I någonsin åstundat hjälp av
hin onde?» De svarade den ena efter den andra: »Det har
jag aldrig gjort, ej heller vill nånsin göra. Gud bevare mig,
han är en själamördare — Gud i himmelen bevare min själ!»

»Haven I lärt någon konst, antingen av hin onde eller hans
redskap?» Svar: »Aldrig har jag lärt eller hört sådant.»

Alla förnekade, att de varit på Korpbacken. Vad de därom
hade bekänt för domaren och länsmannen, det hade de gjort
»för pina, hunger, hot, hugg skull».

En av de anklagade sade, att hon av skrämsel liksom varit
från vettet, så att hon icke vetat, vad hon sade. En annan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free