- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
485

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett mörkt blad i upplysningstidens hävder - Sveriges sista häxprocess

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Genom Blumenbergs samtal och böner tillsammans med
de små blevo visserligen flere av barnen fria från sina
trolldomsfantasier. Men genom att sålunda taga saken på allvar
uppmuntrade han å andra sidan det ovisa nitet hos många
föräldrar, och följden blev, att vidskepelsen grep omkring sig
med flerdubblad kraft.

Från både Gagnef och Mockfjärd förde man under gråt
och klagan till honom skaror av barn med begäran, att han
måtte bedja över dem och dymedels rädda dem undan satans
arga list. Han läste över dem och övade även handpåläggning.
Själv berättar han, att »flera av barnen förrådde klen
hörsel och ledo av utslag. Måhända», säger han, »skulle en
skicklig läkare kunna utröna, om de äro i psykiskt eller
fysiskt avseende sjuka eller friska.»

Emellertid blev det onda för var dag bara värre. Snart
fanns icke en by varken i Mockfjärd eller i Gagnef, som icke
var smittad av trolldomsraseriet. Men komministern i sin
barnsliga enfald närde »det glada hopp, att detta buller föregår
någon stor andelig väckelse». Han menade därmed, att
föräldrarna genom den nöd, vari deras barn råkat, skulle drivas
till att söka hjälp och tröst i Guds ord och bön.

Från alla håll haglade emellertid beskyllningar för trolldom
»mot många annars beskedliga gummor», och de sålunda
misstänkta gingo ej säkra för övervåld och misshandel från
grannar, vilkas barn ljögo på dem. Förhör anställdes, och
egendomliga bekännelser framtvingades.

Blåkullafantasierna voro i huvudsak desamma som på
1600-talet, och nu liksom då började det talas om önskvärdheten
av att lagens arm med kraft drabbade de fördömda
trollpackorna. Domkapitlet i Västerås fann saken betänklig
och förordnade en kommission av tre ansedda prästmän att
undersöka förhållandet. Kommissionen sammanträdde i
Gagnefs prostgård, dit en stor allmogeskara samlats.

Ett egendomligt intryck gjorde det »att se de små barnen
i sina gula koltar och tätt åtsittande röda hättor stå vid
rannsakningsbordet och käckt och frimodigt redogöra för sina
äventyr» hos Nåsgubben i Josefsdal. När förhöret med de
små var slut, svarade de vuxna männen och kvinnorna
allmänt ja på frågan, om de trodde på vad barnen berättat.

En förteckning, som komministern inlämnade på dem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free