- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
490

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Pommerska kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»uppliva hug och lust till tjänsten och skräda ut ur armén dem,
som tjäna för fredens skull och icke för krig».

Så blev slutet det, att svenska regeringen den 22
september 1757 utan riksdagens hörande antog Frankrikes och
Österrikes anbud och förband sig att med 20,000 man deltaga
i kriget. Var det lömskt och fegt handlat av Sverige att
sluta sig till Preussens många fiender? Ja lika mycket som
Preussens beteende år 1715, när Sverige kämpade en
förtvivlad kamp för sitt självbestånd.

Vid underrättelsen om svenskarnes fredsbrott skall
Fredrik II ha utropat: »Se där en följd av min systers förlöpningar
mot svenska nationen!»

Men hur sattes Hattarnes stora erövringsplaner i verket?
De svenska trupperna voro fåtaliga, oövade och illa utrustade.
Det mesta av statsinkomsterna gick ju åt till understöd åt
fabrikerna. Och de summor, som användes på försvaret,
hade huvudsakligen gått till befästningar och till
skärgårdsflottan. Men för det rörliga lantförsvaret hade intresset
slappnat, om man bortser från några förordningar med
avseende på hårpiskornas beskaffenhet och andra saker rörande
klädseln.

Det nu gällande exercisreglementet för infanteriet, som
var från 1751, stod i huvudsak på samma ståndpunkt som
Karl XII:s, men paraddjävulen och det militära pedanteriet
grasserade nu på äkta 1700-talsmanér. Vid regementets
uppställning skulle alla bussar vara »riktigt tillstädes, nyktre,
försedde med full mondering och ammunition, snygge med
stövletter, skor och halsdukar, piskorne i håret, geväret
blankt och i gott stånd». I all tjänstgöring skulle soldaten
vara »väl påklädd, halsduken slät och hård till halsen,
piskorne i håret lika långa och lika tjocka, västen väl
neddragen, gehänget så spänt, att värjan sitter stadigt,
stövletterne väl uppdragne, bandoläret väl tillbakars och så högt
spänt, att när karlen nedsträcker sin högra arm, han då
kan gripa med full hand under kanten av taskan, hattarne
väl uppfästa och egalt på huvudet, nämligen något
nedtryckte på den högra sidan, med spitsen till vänstra sidan
av ögat. Karlen bör utom tjänstgörandet alltid hava håret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free